Bokrecensioner

Kontraster som ger nya perspektiv

Bokrecensioner Artikeln publicerades

Sverige och Nobelprisutdelningen är den yttre ramen för ”Ugglemasken”, men Brigitte Gachas kärleksroman är än mer en laddad bok om arv och att finna sin egen väg. Elisabet Norin har läst en stark text, präglad av kontraster och erotik.

”Ugglemasken” av Brigitte Gacha är en roman som drar in sin läsare i ett annat universum. Till slut simultanläser man i disk och matlagning. Den är avancerad – men inte det minsta pretto.

Huvudpersonen Màdoumà, jag i berättelsen som förs i nutid, är en ung kvinna bosatt i Kamerun. Hennes make, Antoinin, är professor i teoretisk fysik. Han ska tilldelas Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av förhållandet mellan de kosmiska krafterna. De båda reser till Sverige i början av december för att ta emot priset. De tio dagarna bildar den yttre ramen för romanen. Under denna korta tidsrymd sker ett inre skifte hos Màdoumà.

Det börjar i den förväntade kylanoch den förbryllande snöbristen. Klimat och kultur bildar en skarp kontrast till livet hemma i Kamerun. Varje ny upplevelse orsakar ett skred av reflektioner och jämförelser och kulturkrockarna roar.

Det drivs framåt av kontraster och brytningar: västerländskt – afrikanskt, svart – vitt, kvinna – man, okunskap – bildning, enkelhet – komplexitet, vidskepelse – vetenskap, hem – främlingskap, ljus – mörker, värme – kyla, kropp – intellekt, tid och otid. Huvudpersonen bär alla dessa kollisioner inom sig, alla vår tids stora frågor möts i hennes tankar och känslor.

Hon slits mellan det hon själv vill och det hon har fått i arv från mamma och mormor; den senare ser Màdoumà som sin egen inkarnation redan under livstiden. Under uppväxten har hon levt det liv de kvinnliga släktingarna bestämt för henne.

Resan till Sverige förändrar allt. I respekt – men i tyst protest – har hon i åratal lämnat maken ensam med det som upptar hans vakna tid: forskningen. Den är hennes rival. De kosmiska krafterna väljer hon att tolka på sitt eget sätt: ”Jag är en kärlekens förkämpe” – och hon agerar därefter.

Inte sedan jag första gångenläste Ann Smiths fantastiska erotiska dikter har jag läst en så drabbande erotisk text. Gacha ger liv åt en litterär klichésituation – och hon förmedlar Màdoumàs sensualism och perspektiv på mannens kropp:

... mina bröst och länder, tunga och stela av åtrå, låter sig bearbetas av de händerna, och känna hur också min stjärt blir smekt. Mina händer i sin tur, klamrar sig jublande, kärleksfulla fast vid hans kropp. Hans långa ben pressas mot mina. Och mina, lianer från de skogar som överlevt, rullar sig slingrande runt hans fasta och kraftiga trädgrenar ...

Ibland med en underbar humor: ”Han vaknar, och med honom hans femte lem med sin tänjbara personlighet /.../ omättliga återfår vi inte våra egna personligheter förrän framåt småtimmarna.”

Jag gissar att den här boken hos många läsare kommer att falla upp av sig själv efter någon tid.

Förutom att vara en exceptionell och varmt humoristisk kärleksroman ger den här lödiga historien med sina många motsatser givetvis ett nytt perspektiv på västvärlden. De gamla kolonialstaternas författare, som Gacha, som skriver på kolonisatörernas språk, återspeglar en annan bild än vår slentrianmässiga. Det är helt enkelt suveränt. Den här typen av utgivning har funnits länge inom engelsk och fransk litteratur, nu har den börjat sippra in i svensk översättning och det är gott.

Om författaren:

Brigitte Gacha är född 1955. Hon är född och uppväxt i Kamerun och har doktorerat i Frankrike. Hon har arbetat som journalist i Paris och bor nu i Stockholm. ”Ugglemasken” är hennes debut.