För många är röda stugor något av det mest svenska som finns. Rödfärgen, som var en nymodighet på byggnader i högreståndsmiljö på 1600-talet, spreds snart till välbeställda gårdar. Men först på 1900-talet blev den var mans färg. Och trots att den är gammaldags har den svårslaget goda egenskaper som allt fler efterfrågar i dag.
Den allra första rödfärgen som användes i Sverige var rödtjära. Man tog vara på rött pigment ur restprodukter från koppargruvor och järnbruk och blandade det med tjära. Främst användes rödtjäran till tak. Senare kom man på att vanligt rågmjöl kunde användas som bindemedel för att koka färg.
Den första rödfärgen var ljus i kulören. Det var först i mitten av 1900-talet som man började använda ett mer högbränt pigment i rödfärgen som gav den riktigt mörkröda färgen. Men i dag blir den ljusare varianten, så kallade Falu ljus, allt mer populär. Och trenden startade på Skansen där målaren Björn Andersson kokar sin egen rödfärg. Det var i slutet av 1980-talet som den dåvarande kulturchefen på Skansen beslutade att museets rödfärgade byggnader skulle målas i den mer ursprungliga ljusa, röda kulören.
– Eftersom den inte fanns att köpa i färdig färg specialbeställde vi ljust pigment från Falu koppargruva och kokade färgen själva, berättar Björn Andersson.
Och det har man gjort sedan dess. Den ljusa, röda färgen som blev över från kokningen såldes i Skansenbutiken, och när efterfrågan ökade fortsatte man att koka ljus rödfärg till försäljning. I dag finns den även att köpa färdig från andra fabrikat. På Skansen kokar man fortfarande sin egen färg, men enbart för eget bruk. Och man gör det enligt gammalt recept med rågmjöl som bindemedel.
– Personligen tycker jag nog att vetemjöl ger lite bättre klistringseffekt. Men vetemjölet möglar snabbare i burken, och här på Skansen är det noga att vi följer gamla metoder, säger Björn Andersson. För att göra egen färg börjar man med att koka upp vatten i en stor kittel. När vattnet kokat upp tillsätter man järnvitriol. Sedan tillsätts mjöl och färgpigment. Järnvitriolen har konserverande effekter på träet.
– Tillsammans med det bindande mjölet och det röda pigmentet som skyddar mot uv-strålning blir färgen ett utmärkt skydd för trä. Dessutom är den miljövänlig och billig. Och det är lätt att underhålla byggnader som målats med slamfärg. Den gamla färgen går att borsta bort innan man målar på ny.
Men målaren Björn Andersson har fler och kanske tyngre argument till rödfärgens fördelar.
– Det är den enda färgen som åldras med värdighet. Den blir bara vackrare och vackrare när den åldras.
Inte bara rött
Falu rödfärg är av färgtypen slamfärg. Slamfärg behöver inte bara vara röd till kulören, utan kan kokas med vilket pigment som helst. Traditionellt har den framför allt kokats som gul färg, men även vit och grå färg har förekommit. På senare år har den svarta slamfärgen blivit mycket populär.
Det är dock viktigt att komma ihåg att färgtypen kräver en ganska grov och ohyvlad träyta för att fästa bra. På fint hyvlade ytor kan den regna bort. På hyvlade ytor används traditionellt sett linoljefärg i stället.
Skansens recept på rödfärg
50 l vatten
2 kg järnvitriol
2,5-3 kg finmalet rågmjöl (eller vetemjöl)
8 kg rödfärgspigment (Falu ljus)
Koka upp vattnet. Tillsätt järnvitriolen som får smälta i cirka 15 minuter under omrörning. Rör upp mjölet i en mindre mängd av vattnet och tillsätt under omrörning. Låt sjuda i cirka en timme tills mjölet har smält. Tillsätt rödfärgspigmentet under omrörning. Låt sjuda cirka 30 minuter. Det är viktigt att färgen bara sjuder och inte kokar under för hög värme. Då kan nämligen klistringseffekten bli sämre.
Färgen målas med fördel medan den ännu är varm, men den håller också länge i burken om den förvaras svalt.
Lite mögel på ytan i burken är bara att ta bort och inget att oroa sig för, det är inte samma slags mögel som växer på fasaden.
Skansens rödfärg innehåller ingen linolja. Om du vill tillsätta linolja bör du även tillsätta såpa. (TT Spektra)