För femte året illustrerar Stina Brorsson de uppskattade affischerna till Hälleviks Tradjazzfestival. Nu låter hon jazzen inspirera hela sitt konstnärsskap.
Havet liger spegelblankt i den tryckande hettan
Förmiddagsflanörerna pustar ut i skuggan med fikakorgarna. Än råder ett någorlunda lugn, men om precis en månad kommer turister och jazzälskare att invadera Hällevik när årets tradjazzfestival drar igång. Redan nu hörs jazziga toner inifrån Lilla Galleri precis nere vid vattnet i Hällevik.
– Tradjazzen ger mig en riktig kick när jag ställer mig vid staffliet, säger konstnären Stina Brorsson. För femte året illustrerar hon affischen till Hällevik Tradjazzfestival och uppdraget har gett henne mer inspiration och energi i konstnärsskapet än hon först kunde tro.
– Tanken var för några år sedan att jag skulle trappa ner en aning. Men så fick jag det här förslaget och då blev det precis tvärtom.
Under de år hon har gjort affischerna, som är så typiska för Stina Brorssons sätt att måla, har hon blivit mer och mer intresserad av jazz själv. Uppdraget har inspirerat henne till nya motiv och numer kan man stöta på jazzmusiker, inte bara på affischerna utan även i hennes övriga måleri. Jazz blir man glad av, menar hon. Och glad är nog det första många tänker på när de ser hennes tavlor. Det är starka färger, glada människor som umgås, dansar och tycker om varandra. Oftast är det platser i och runt Hällevik som avbildas.
– Jag har alltid tyckt om dessa starka färger och ja, jag är nog i grunden en positiv människa. Även om livet inte alltid är så enkelt. Det finns en baksida för alla, tror jag. Stina Brorsson har tecknat sedan hon var liten. Hon minns hur hon var med sin far på sjön och fascinerades av växterna på havsbottnen som hon sedan tecknade av.
– Jag låg ofta på golvet hemma och tecknade vägar och hus och det har kommit tillbaka i mina tavlor nu utan att jag har tänkt på det.
Förutom de välbekanta ansiktena från traddjazzfestivalen hämtar hon människorna hon avbildar från fantasin.
– Jag tycker att människor är väldigt intressanta, både deras ansikten och beteende. Hon är född och uppvuxen i Hällevik och efter några avstickare till bland annat Kristianstad där hon jobbade som kassör på ett större företag och konstutbildning flyttade hon tillbaka till Hällevik.
– På slutet av 80-talet fick jag höra om en ledig lokal i en affär och jag hyrde den över en helg. Jag hängde upp allt jag hade och folk som kom blev förtjusta och köpte allt.
Efter det har det rullat på och sedan 1995 har Stina Brorsson haft sitt egna galleri i det gamla fryshuset i hamnen. I juni öppnar hon upp för allmänheten och säsongen och håller öppet till den siste augusti.
– Det är en alldeles speciell känsla av frihet att få vara här. Härifrån ser jag havet och huset jag växte upp i. Jag är född här och känner en väldig kärlek till Hällevik. Det känns som mitt.