Med blick för lydnad

Blickarna ligger stadigt på husse. Trots att Bo Ferm för tillfället inte skänker hundarna någon uppmärksamhet överhuvudtaget är deras ögon riktade mot honom. I väntan på nästa kommando.

– Hopp och lek.
Direkt lämnar hundarna sin plats vid husse. Enzo, som är elva år och därmed äldst, tar det lite lugnt. Han har precis haft nackspärr. Två av de andra påbörjar en brottningsmatch som innefattar visade tänder och markeringar mot halsen, men framför allt viftande svansar. Bo Ferm har haft labrador sedan 1974. I dag har han och frun Eva fyra stycken.

– Hon har två och jag har två. Det är en familjeangelägenhet. Min fru jagar också. Annars hade det nog inte gått. Det tar sådan tid.

Han har jaktmarker bakom huset i Håkanryd och anser att "labben" passar bra till den jakt han bedriver.

– Jag jagar mycket fågel. Och jag har mycket fritid nu, så det kan bli ett par dagar i veckan. Därför behöver man många hundar att slita på.
Bo Ferm påpekar att det är stora skillnader på hundar inom rasen beroende på vad ägaren vill ha ut av den. Det kan vara labrador som används i jakt, labrador av utställningstyp eller labrador som sällskapsdjur. Enzo, Briggs, Flip och Jambo är jakthundar. Deras jobb är att hämta bytet efter att det skjutits.

– Hundarna är min förlängda arm när jag jagar, säger Bo Ferm.

Han berättar att det ligger mycket jobb och träning bakom innan man kan släppa ut en hund på jakt. Ett par år får man räkna med. Ett sätt är att gå kurser.

– Men det är inte träning för hunden utan för hundägaren, påpekar Bo Ferm.

För familjen Ferms hundar är inte bara jakt som gäller. Bo Ferm är kontaktman hos polisen när det inträffar viltolyckor kring Bromölla.

Hundarna är tränade för att följa viltspår och att gå i lina. Det blir en del eftersök av skadade djur. Antalet viltolyckor ökar och under 2009 inträffade drygt 44 000 stycken i landet varav 4 834 skedde i Skåne.