Med ständig lust att skriva

– Boken utspelar sig i Göingebygden där jag är född och handlar om kvinnorna som levde där mellan 1870 och 1950. Jag återger berättelser som jag fått berättade för mig om deras vardag. Men främst handlar boken om två unga flickors kamp att frigöra sig från sina fosterhem, säger Lola Alstermark.

Romanen är till viss del självbiografisk. Lola Alstermark växte själv upp i en fosterfamilj i en by norr om Lönsboda.

– Som fosterbarn var det svårt att slå sig fri från plikten. Min fostermor ville att jag skulle stanna kvar i hemmet och arbeta. Man skulle göra rätt för sig.

Men Lola Alstermark ville något annat. Det slutade med att hon började arbeta inom industrin. Först på Brios lackeringsavdelning i Osby innan hon fortsatte till Trio i Lönsboda och så småningom även som städare på LB-hus när hon flyttade till Bromölla 1973.

Samtidigt som hon arbetat har lusten att skriva följt henne genom livet. Till en början skedde det nästan i hemlighet. Hennes fosterfar gillade det inte och hennes klasskamrater hade andra intressen. Det är först på senare år hon fått några noveller och dikter publicerade i antologier. Men därifrån till att hon plötsligt skulle försöka få en roman publicerad var inte helt självklart. Det tog många år innan den bok hon nu gett ut blev klar och hon hade från början inga tankar på att publicera något.

– Det var min yngste son som föreslog det. När jag sa att det törs jag inte svarade han bara att det är då det blir som bäst och tipsade om ett förlag.

Att skriva är enligt henne själv ett sätt att förbättra sitt självförtroende och samtidigt få ge uttryck för sina upplevelser.

– Jag har haft en lust att skriva av mig. Jag vill berätta om de orättvisor som fanns. Dessutom är det en tillfredsställelse att bevisa för mig själv att jag kan formulera mina tankar. Men jag har inget nytt på gång.

Någon författarförebild finns inte och hon har egentligen aldrig läst speciellt mycket. I stället har hon varit intresserad av språk och valde att läsa kvällskurser i franska och engelska.

– Många har tyckt att jag inte har någon nytta av det men för mig är det liksom att skriva en tillfredsställelse att kunna formulera sig på ett annat språk.