Att smaka eller inte smaka – det är frågan

Bromölla Artikeln publicerades

Plocka bara de svampar du är säker på, det rådet ger svampkonsulent Margrethe Brynolf och guidar genom djungeln av ätliga och giftiga svampar i skogarna utanför Bromölla.

Just nu är skogen fylld av trattkantareller, svart trumpetsvamp, blomkålssvamp, blodriska och rödgul trumpetsvamp. Det gäller bara att hitta läckerbitarna under alla höstlöven och att kunna se skillnad på dem.

Det finns mer eller mindre lättigenkännliga svampar. Ett tips Margrethe ger till nybörjarna på svampfronten är att hålla sig till sopparna.

– De är bra matsvampar. Det finns de som inte smakar så bra, som gallsoppen och pepparsoppen, men det finns ingen som är giftig. Dessutom tycker jag att Karl-Johan är en av de godaste svamparna, men det är ju en smaksak. På tal om smak, det finns de som anser att man genom att ta en tugga av svampen kan avgöra om det är en bra svamp eller inte. Om svampen till exempel är besk eller bitter ska man låta bli att ta med sig svampen hem i sin korg. Men smakmetoden är något Margrethe avråder från.

– Det finns 350 arter av Spindelskivlingen. Den är bland de giftigaste svamparna vi har. Man insjuknar inte förrän 14 dagar efter att man ätit svampen som ger skador på levern och man dör. Det finns de spindelskivlingar som smakar bra, trots att de inte är ätliga, och det räcker med en liten bit för att få bestående skador på levern. En annan svamp som man ska se upp för är den grå bläcksvampen, den innehåller ämnet coprin som kan ge sterilitet hos män.

Samma ämne, fast i mindre mängd, innehåller även den fjälliga bläcksvampen. Flugsvampar ska man också akta sig för. Den som skulle råka äta den vita eller den lömska flugsvampen får magbesvär som relativt snabbt går över.

– Då tror man att man klarat sig men sedan går det på levern och njurarna, säger Margrethe.

En ganska vanlig svamp med en ovanlig färg; den lila ametistskivlingen står som ätlig i äldre svampböcker, men man har upptäckt att den innehåller arsenik.

– Det är bundet i en sådan form att kroppen inte tar upp det men det finns ingen anledning att plocka den, den är rätt smaklös.

Lättigenkännliga och goda är trattkantarellerna och trumpetkantarellerna, möjligen kan man förväxla den trumpetkantarellen med den så kallade falska kantarellen som inte är giftig men något laxerande. Trattkantarellen, säger Margrethe, ska man inte kunna ta miste på om man går efter de kännetecken man hittar i en svampbok.

En trattkantarell ser enligt nationalencyklopedins hemsida ut så här: undersidans åsar är tjocka, glesa och gaffelgreniga. Den gula/brungula, ihåliga foten är 5-8 cm hög. Svampen har en angenäm lukt.

De flesta svampar klarar inte av frost och minusgrader, trattkantarellen är ett undantag - den kan fortsätta att växa så långt som fram i februari.

Maria Sällberg

0456-29000

maria.sallberg@kristianstadsbladet.se