Tystnaden om Syrien
Har då svenska kultur- och debattsidor fyllts med artiklar och upprop mot den blodbesudlade syriska regimen, eller mot Ryssland och Kina? Nej. Kanske anser svenska intellektuella och debattörer att de inte vet tillräckligt mycket om Mellanöstern eller världspolitiken generellt.
Möjligen vill de därför hellre diskutera mer näraliggande frågor, som till exempel Slussen i Stockholm. En sådan inställning skulle man kunna respektera, om den vore konsekvent. Men betänk hur många artiklar och upprop mot Israel vi har sett genom åren. Var finns nu alla de som krävt bojkotter av israeliska varor?
Svenska intellektuella är obehagligt fixerade vid att kritisera Mellanösterns enda demokrati, samtidigt som man blundar för övergrepp begångna av diktaturstater i området. Förvisso finns det inte sällan skäl att kritisera Israel, men kritiken är ofta historielös och utan proportioner. De mest illasinnade kritikerna jämför israeler med nazister, och sionister med antisemiter. Detta måste ses som ett hån mot Förintelsens offer.
Det skall dock sägas att Israel inte är det enda land som blir orättvist bedömt i den svenska debatten.
År 1990 annekterade Saddam Husseins Irak grannlandet Kuwait, som upphörde som självständig stat. Ett mer tydligt folkrättsbrott går inte att tänka sig.
Irak var, precis som Syrien, en gammal allierad till Sovjet. Men Sovjet styrdes vid denna tid av Michail Gorbatjov, som ville göra upp med den gamla utrikespolitiken och ha ett samarbete med väst. (Under Vladimir Putin har Ryssland, som bekant, gått i motsatt riktning.) FN kunde enas om en resolution, och en USA-ledd koalition befriade 1991 Kuwait.
De svenska kultursidorna fylldes nu med artiklar som protesterade – inte mot annekteringen av Kuwait utan mot beslutet i säkerhetsrådet. När Nato 1999 intervenerade för att stoppa Slobodan Milosevics etniska rensning i Kosovo ledde detta till nya protester och upprop, undertecknade av många framträdande svenska intellektuella.
År 2006 blev Danmarks ambassader i bland annat Syrien angripna, och satta i brand. Skälet var att några tecknare utnyttjat yttrandefriheten och kritiserat en av världsreligionerna, vilket fram till dess varit tillåtet. Svenska politiker och opinionsbildare protesterade – mot Danmark!
Demokratier döms genomgående med andra måttstockar än diktaturer. Därför får tidningsläsarna en skev bild av världen.
