Anna: Vad är det för beläggning på parkeringen i Tivoliparken?

Jourhavande Artikeln publicerades
Foto: Jörgen Svensson

Varför ser det ut som det gör? Det reder vi ut i dag.

Anna, som jobbar i centrala Kristianstad, parkerar ofta på andra sidan järnvägen vid Kvarnen. I går parkerade hon vid Tivoliparken.

– Vad är det för beläggning, nån slags singel som är klistrad? Och där finns stora oljefläckar, ska det vara så? undrar Anna.

Ulf Andersson är anläggningschef på C4 Teknik. Han svarar i ett mejl:

"Asfalten är belagd med stenyta som ska efterlikna grusytorna i parken. Under en period kommer det att vara ett överskott av stenmaterial. Detta för att ytan ska bli så jämn som möjligt. Sopning av ytan i syfte att ta bort överskottsmaterial är planerad till 15 augusti. Ytan är alltså inte färdigställd. Vi är halvvägs och när vi är klara ska vi ha en jämn stenyta utan oljefläckar."

Lotta har läst Kristianstadsbladet.

– Jag läste i tidningen att de ska stänga återvinningsstationen på Långebro på grund av dumpningen. Varför inte sätta upp kameror där det är värst drabbat, det här kommer ju inte att sluta, säger Lotta.

– Till slut, vart ska vi åka, vi som sköter oss? fortsätter Lotta.

Anita har tankar om att den plaskdamm som tidigare fanns på Egna Hem hade behövts i dessa varma tider.

"Den lilla plaskdammen som förut fanns på Egna Hem har gjorts om till hundrastgård. En plaskdamm som många säkert hade velat besöka nu när värmen har hållit i sig så länge som den gjort. Tyvärr fick dammen stå och förfalla när den inte lagades på grund av läckage. Att den läckte fick jag upplysning om när jag kontaktade kommunen. Det fanns inga pengar till några reparationer! Jag finner det därför märkligt att kommunen nu kan "hosta upp" en halv miljard till ett nytt badhus. Det hade nog inte kostat så många tusenlappar att reparera dammen, men inga pengar fanns då. Tyvärr."

Hans läste om Karl-Erik som ringde till jourhavande i veckan.

"Läste om Karl-Erik och hans ost och marmelad. Det kallades förr att man "tvesulade" och var enligt min far en dödssynd. Han fick dock utstå att såväl jag som hans barnbarn ägnade oss åt denna tvivelaktiga gärning. Vi myntade således redan på 1970-talet begreppet "marmelost"! Kanske inget att vara stolt över men så var det", skriver Hans.

Calles loge är populärt.

– Jag vill tacka Carl-Bertil Gullberg för en oförglömlig kväll i Calles loge, helt underbart var det, säger Nils-Erik med fru.