Varför retar vi oss på tiggare?

Text: Douglas Modig, Kristianstad socialantropolog
Publicerad 7 maj 2011 6.30 Uppdaterad 7 maj 2011 12.58

Debatt.
Jag är medveten om att vissa människor väljer att leva utanför samhället. Men inte alla. Tiggare och hemlösa drivs inte samtliga av en konspiratorisk och beräknande egennytta genom sin för samhället obekväma synlighet.

Vad är det vi känner oss så irriterade över? Att de inte försörjer sig och antas vara lata? En anmärkningsvärt stor del av befolkningen försörjer inte sig själv utan finns i någon form av statlig eller kommunal åtgärd.

Lathet? Nej, en arbetsmarknad som inte har plats för alla. Den krona vi inte lägger i den utsträckta handen har vi ju inte förlorat.

Det är obehagligt att stöta på främmande människor som påträffas i trappuppgångar och källarutrymmen. Men kan de lagstiftas bort?

Nu arbetas det intensivt på kommun- och riksplan för att kriminalisera tiggare och hemlösa. Är det parkbänken vid vårt bästa pinkställe för familjepudeln som ser sjaskig ut med någon liggande insvept i en skitig täckjacka och tidningar som upprör oss?

Tiggeriet ska flyttas inomhus och ansvaret läggas på frivilligorganisationernas och samfundens soppkök. Så flyttas delar av den offentliga sektorn tillbaka i välgörenhetssektorn i ett mönster vi trodde försvunnit sedan ett drygt halvsekel. Skattepengarna behövs till avgångsvederlag till odugliga chefer på statliga Vattenfall i Tyskland.

När intresset i dag fokuserar på hur samhället och nationen, utan att bryta allför uppseendeväckande mot fundamentala mänskliga rättigheter, kan lagstifta bort tiggeri och hemlöshet, beter vi oss som i Sovjetstaten, Folkrepubliken Kina, Iran och i det förrevolutionära Paris på 1770-talet. Det ligger i tiden.

Vi gillar inte socialfall. I Kristianstad har vi arbets- och välfärdsfall. Går det inte smidigare genom att tillsätta ett utskott för att utreda om det finns utrymme för beskattning av inkomster av tiggeri och odelad tillgång till friluftsliv och kronisk rekreation? Kanske det verkar dämpande på rekryteringen av de blivande förbrytarna?

Om man åtalar en tiggare, vilken blir straffpåföljden? Utvisning om man är utlänning, ja. De organiserade ligorna har inte här att göra. Men andra svenskfödda tiggarhuliganer? Böter? Hur betalas de? Hur utmäts de i den händelse tiggaren inte omedelbart kommer på bestånd? Fängelse? Dyrbar förvaring.

Kan de hemlösa bli dömda till att skaffa en bostad? En tillfällig bostad kan man få hjälp till av arbets- och välfärdsförvaltningen om man inte tar sig en sup, men är under rehabilitering eller i någon arbetsmarknadspolitiskåtgärd. Utförsäkrade talar vi inte om. Då finns de inte.

Arbete får man endast om man har en bostad. Ett eget hyreskontrakt endast om man har ett arbete. Fängelse? Kostsamt bosättningsmönster. Risk för återfall i brottslighet? Kan behandlas med kognitiv beteendeterapi.

Antirökkampanjer drivs anmärkningsvärt ofta passionerat av dem som aldrig rökt och ett kommande lagförslag med en kriminalisering av tiggeri och hemlöshet författas i Lagberedningen av välbetalda jurister på yrkespolitikernas uppdrag.

Vi lever inte i den bästa av världar, men vi måste väl inte lägga omfattande resurser på att förvärra den?

Större eller mindre text



12 läsare har reagerat på denna artikel

8% är glada

58% är likgiltiga

8% är nyfikna

25% är arga


Hur reagerar du på "Varför retar vi oss på tiggare?"?
Genom att kommentera på Kristianstadsbladet.se så godkänner du våra regler
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu