Kristianstads politiker vet inte varför de vill bygga vindkraft

Staternas roll har försvagats och parlamentarikerna är på väg mot ett öde som påminner om prästerskapets. De kan prata på hur mycket som helst, men allt färre bryr sig om det i döende demokratier.

Politikerna i Rosenbad glider allt längre från verkligheten och parasiterar på medborgarna, som används som förbrukningsvara, i den eviga tillväxtens ålder.

I detta läge sluter man sig samman i större unioner och bygger murar för att konsolidera makten på nytt. Det är väl ingen överdrift att påstå att staten och kapitalet lägger in en ny växel, men man känner sig sitta löst, är oroliga och känner kontrollen glida dem ur händerna.

När det gäller att visa vem som bestämmer så väljer man då helt enkelt att genomdriva beslut som får obekväma konsekvenser för undersåtarna. Att genomdriva goda reformer ses knappast som ett maktutövande och bekräftar definitivt inte parlamentarikernas lust för makt.

Vi lever i en känslig tid med osäkra makthavare som är riktigt farliga och aktivt undergräver demokratin. Vi ser flera tydliga exempel på det i de senaste årens personal act, FRA och IPRED-lagar. Den politiska korrektheten är rentav viktigare nu än på 1500-talet under kyrkans strider (eller under tredje riket för den delen), rentav viktigare än själva politiken.

I medievärlden granskas personerna i politiken, inte politikens innehåll, för att det roar konsumenterna mer än sakfrågorna. Det har länge talats om tvåtredjedelssamhället där man lämnar en tredjedel bakom sig.

Det betyder inte att de betydelsefulla tvåtredjedelarna får det lätt, tvärtom då den efterlämnade tredjedelen reagerar på dessa orättvisor. Det blir då extra viktigt att hela tiden testa undersåtarnas lojalitet, locka fram kättare och disciplinera oliktänkande.

I den här epoken är vindkraften bara ett exempel på verktygen där maktens företrädare kräver acceptans för sitt maktutövande. Allt tal om klimat och energi används likadant. Detta bevisas hur tydligt som helst av att hundratals, om inte tusentals, akademiker går med på ett intellektuellt haveri och håller tyst i energifrågor.

Om man kräver av någon att de ska hålla med om att solen går upp imorgon så utövar man inget intellektuellt våld, för detta vet alla. En kättare är i dag helt enkelt någon som inte accepterar intellektuellt våld, en illojal medborgare och fritänkare.

Om jag inte köper vindkraftspropagandan med hull och hår utan ifrågasätter riktigheten i den, så är jag en kverulant. Att medborgarna hyser intresse för den politik som förs, ses av de folkvalda som ett hot mot deras maktutövande. Det bevisas gång efter annan då kritik mot dem ignoreras eller att de helt enkelt, likt ett eko, upprepar sina felaktiga påståenden.

I dag är en politikers främsta egenskap förmågan att inte svara på en direkt fråga. Varför vill Kristianstad kommunens politiker bygga 1 TWh vindkraft i vår natur?

Att de vill bygga vindkraft vet vi, varför de vill bygga den har de däremot inte svarat på.