Bättre arbetsvillkor, inte fler aktörer
Det är alltid roligt att kunna vara överens om saker och ting. När Centerpartiet beskriver sin väg mot jämlik vård, 20/2, är vi dock inte helt säkra på att man kommer nå målet – om målet verkligen är en god vård för alla.
Vi är, påståendet till trots, inte särskilt intresserade av att svartmåla företagare. Vad vi är oerhört intresserade av är att de gemensamma medlen, våra skattepengar, kommer alla våra invånare till del. Ett företag är i sin grundform till för att tillverka en vara eller tillhandahålla en tjänst som möjliggör avkastning (vinst) till sina ägare. Det kan vara en jättebra vara eller tjänst, men det är inte en altruistisk verksamhet oavsett engagemanget i produkten. Det handlar inte om vem som driver företaget utan om ett företags existensberättigande.
”Vi tycker inte att vård är en vara eller något som ska konkurrensutsättas på en marknad.”
Vi i Vänsterpartiet kommer aldrig att tycka att det är positivt att våra gemensamma skattepengar går till vinst för en företagsstyrelse istället för till de verksamheter som ska ge invånarna sjukvård. Även om styrelsen består av jättegulliga personer. Vi tycker inte att vård är en vara eller något som ska konkurrensutsättas på en marknad, utan att det är en rättighet för invånarna och regionens ansvar att tillgodose. Sjukvårdsverksamhet handlar inte om att gå med vinst, det handlar om att ge sjukvård. Det är slutsteget för den offentliga vården: en god vård. Det är därför vi delar på betalningen genom skatten.
Privata vårdcentraler kommer heller inte att stanna kvar i områden där de inte gör förtjänst. Faktum är att det redan syns tydliga mönster i att privata vårdcentraler öppnar centralt i städer där högutbildade och välbeställda människor bor – de tenderar att utgöra den åtråvärda kundgrupp som söker för enkla problem och bara behöver träffa vårdpersonal en gång. Det är den sorts besök som ger högst ersättning till vårdcentralen. Patienter med stort vårdbehov är oftare lågutbildade och har det sämre ställt ekonomiskt. I sådana områden vill privata vårdcentraler inte etablera sig. Hur ger det ökad tillgänglighet till vård för alla skåningar?
”... de tenderar att utgöra den åtråvärda kundgrupp som söker för enkla problem och bara behöver träffa vårdpersonal en gång”
Vi har ett jätteproblem med dålig arbetsmiljö inom vår sjukvård. Problemet ligger dock inte i att det inte finns tillräckligt med arbetsplatser att välja på – var och varannan avdelning är i stort behov av vårdpersonal. Problemet är att pressen på de som arbetar är så hård att man inte kan eller vill arbeta kvar. Det handlar om samvetsstress, brist på påverkansmöjligheter på scheman och karriär, låga löner och utebliven återhämtningstid. Att dränera den offentliga vården på personalresurser istället för att förbättra arbetsmiljön ger inte bättre vård till invånarna. Vårdpersonalens arbete kan heller inte effektiviseras när de går på knäna. Den offentliga vården behöver finansieras för att ge fler kollegor och kortare arbetstider.
Vi behöver inte fler aktörer. Vi behöver bättre arbetsvillkor inom den offentliga vården och vi behöver öppna upp nedstängda vårdplatser. Inte ha ännu en vårdcentral i centrala stan eller fler kliniker som erbjuder behandling av sjukdom till självkostnadspris. Det ska inte vara en fråga om privatekonomi om du har råd att bli frisk eller råd att bo nära en vårdcentral. Vård är inte en vara. Det är en rättighet. Och det är regionens skyldighet att den finns till för alla.
När en cancerbehandling kostar en privatperson 70 000 är det nämligen definitivt dags att dra i nödbromsen.
Agneta Lenander och Peter Ahlbom
Vänsterpartiets representanter i Hälso- och Sjukvårdsnämnden i Region Skåne
