Betald förtur i vårdköerna för vissa ökar kötiden för andra

Debatt Artikeln publicerades

På DN.Debatt skriver professor Sten Widmalm den 14 januari ” Samhällsvetarna ser inte allvaret i demokratins kris”. Han tar upp det växande stödet för populism och extremism vilka liksom dramatiskt växande samhällsklyftor motverkar demokrati.

Vården ska vara lika för alla.
Foto: isabell Höjman/TT
Vården ska vara lika för alla.

Mot denna bakgrund vill jag ta upp ytterligare några aktuella politiska nutidsfrågor.

Vård och omsorg

Ingen människa väljer sina gener. Vårdbehov under vårt liv är starkt relaterade till vår individuella gen-uppsättning. Alla vårdinsatser i äldreomsorg och vid sjukdom är skattefinansierade. Vi har således alla lika rätt till dessa insatser efter behov.

Enligt uppgifter i massmedia är nu i vårt land cirka 450 000 personer genom försäkring, ofta bekostad av arbetsgivare, garanterade förtur i vårdköerna. För alla andra, det vill säga cirka 9 000 000 personer, gäller en kötid om max 90 dagar. Företags behov av sin personal har fått övertag över en grundläggande demokratisk rättighet. Är det rimligt? Kan det leda till att mindre akuta och lättare krämpor hos de försäkrade slår ut tyngre vårdbehov hos det stora flertalet?

I vart fall kan en konsekvens bli att kötiden för de 9 miljonerna blir längre om cirka en halv miljon får förtur. Man kan se det så här. Om 450 000 får direkt vårdinsats, får lika många bland de 9 miljonerna ”överta” deras kötid, det vill säga ytterligare 90 dagar. Den väntetiden kommer emellertid att fördelas på alla oförsäkrade.

Eftersom kvoten mellan 0,45 och 9 är 1/20 blir kötidsökningen 90/20 det vill säga 4,5 dagar. Om cirka en halv miljon får förtur får övriga 9 miljoner ytterligare cirka en veckas kötid. Blir en miljon i framtiden försäkrade ökar maxkötiden för de övriga med nästan två veckor. Så småningom uppstår ytterligare problem, då vissa svårare sjukdomstillstånd utgör smala sektorer i vårdsystemet.

II. Andra aspekter

När NPM, det vill säga New Public Management attraherade vissa delar av politiska systemet i vårt land startade en närmast hysterisk så kallad avknoppnings-cirkus. Den satte demokratin ur spel genom att man på vissa orter, inte minst i Stockholms kommuner och dess landsting i stort gav bort ett antal offentligt ägda vårdenheter och förskolor/skolor. Det visade sig naturligtvis vara olagligt och nästan alla kommuner och landsting tvingades utarbeta en så kallad avknoppningsstrategi som visade på lagliga metoder att försälja verksamheter av detta slag till andra utförare.

DN har också i en stort upplagd artikelserie granskat genomförandet av projekt NKS dv Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholms läns landsting. Det förefaller överflödigt att här relatera de tvivelaktiga inslag, sett med demokratiögon, detta projekt syns belastat med.

Slutligen vill jag peka på Per Molanders utredning för ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, angående NPM. Rapporten har den belysande rubriken: Dags för omprövning. Tilläggas kan att fil dr Hans Lindblad leder ESO:s arbete. Han var tidigare statssekreterare till Anders Borg.

Professor Sten Widmalms upprop tycks vara synnerligen välmotiverat.

Torsten Jeppsson