Ett beklagligt akutbesök

Emelie H ,
Foto:Tom Wall

Situationen på CSK och i synnerhet akutmottagningen är ohållbar!

Hade på kvällen 28/6 det längsta och mest beklagliga besöket någonsin på akuten i Kristianstad. Ett stackars barn kräks i ett överfullt väntrum, men ingen ur personalen kommer och hjälper till att torka bort det. En anhörig till en annan patient ber om städgrejer för att hjälpa den förtvivlade pappan att torka undan, men får inget gehör. Folk klöks, och mår dåligt i den kvava luften mitt i ombyggnadskaoset på grund av kräkosen. Det finns inga lediga rum så flickan som nyss kräkte rakt ut sitter mitt ibland oss alla med nerkräkta kläder och luktar fruktansvärt.

En uppjagad arrogant sjuksköterska kommer ut i det överfulla väntrummet mitt i allting och skäller med barsk stämma:

– Bara så att ni vet det så är det åtta timmars väntetid så ni som inte har akuta besvär kan ju åka till Vårdcentralen imorgon. För här är det överfullt! Så att ni vet!

En kvinna ber om hjälp med sin till synes sjuka mamma och får till svar att personalen minsann jobbar så fort dom kan, men att om det inte passar henne så kan dom ju byta plats med varann om hon tror att hon klarar sjuksysterns jobb bättre än denne själv?

En man med mycket svår ångest kommer in och får sitta i korridoren och hyperventilera under sina attacker, samtidigt som samma sjuksköterska förhör honom högt och tydligt:

– Känns det bättre? Din ångest? Är det lättare att andas? Inte det? Nähä, då får du väl träffa en läkare då då!´

Vi andra skruvar på oss och samtliga runtom tycker otroligt synd om mannen. Så utlämnande? Fanns det inga lediga rum så hade vi hellre sett att dom tog in honom i hissen för att han skulle få en chans att svara ärligt på hur han mår. Det är otroligt förnedrande att sitta där utan någon sorts finess från personalens sida. Det måste finnas bättre sätt?

Alltså jag förstår att personalen kan vara stressad. Men snälla nån? Vi som satt där gjorde det inte för att vi tycker att det är skoj? Majoriteten av oss hade säkerligen valt att gå till vårdcentralen, om vi nu fått någon tid där vill säga.. Det är inte alla som kan lägga en hel semesterdag på att söka sjukvård där snittiden igår var 8 timmar för att få komma till.

Vad händer med sjukvården? Ikväll blev jag för första gången RIKTIGT orolig för vart Sverige är på väg. Ser gärna att någon ansvarig kan förklara för mig hur det kan gå till såhär? Jag lämnade akutmottagningen efter midnatt och när dörrarna stängdes grät jag av lättnad. Så många människoöden som bara ville ha hjälp. Undrar hur personalen mår efter ett helt arbetspass?