Ett reglerat ålfiske är till nytta för samhället och forskningen

Ett reglerat ålafiske är till nytta för samhället och forskningen. En reglerad vattenkraft är också till nytta för samhället. Det har skrivits så mycket om ålen de senaste åren. Men ålafisket är det enda som blivit reglerat, skriver Maria Blombärg.
Foto:

Svar till alla som säger ja till ålfiskestopp. Ålakäringen säger JA till fortsatt ålfiske!

STOPP så säger fiskeforskare Svedäng och hans kollega. Så säger EU, så säger miljöorganisationerna WWF och Naturskyddsföreningen. Så säger vissa politiker. Då undrar jag givetvis. Hur tänker de?

Jag har inte sett någon av dessa digniteter i mitt ålakök. Men däremot många, många skadade ålar. Är det inte jack i skinnet så är det bruten ryggrad. Skulle det vara något problem, undrar ni.

De är ju redan fiskade. Ja det är ett problem. De ålar 98 procent som inte fiskas är förmodligen också i dåligt skick. Annars hade jag inte sett så många skadade på min diskbänk.

Blankålen som fiskas och jag tillreder var på väg mot Sargasso. Den skulle simma 700 mil och har slutat äta. Då frågar jag. Skulle någon av dessa förståsigpåare orka simma 700 mil med skadade (ben)stjärt även om de är hur potenta som helst? Mitt svar är nej. Det gäller ålen också. Därför att ålens viktigaste känselorgan är stjärten.

Ett reglerat ålafiske är till nytta för samhället och forskningen. En reglerad vattenkraft är också till nytta för samhället. Det har skrivits så mycket om ålen de senaste åren. Men ålafisket är det enda som blivit reglerat.

Under denna tid, hade de som skriker på nedläggning av ett litet antal ålafiskare, kunnat se till att 2 200 vattenkraftverk reglerat sina anläggningar, så att ålen och laxen kunnat vandra både upp och ner. Vildlaxen är utrotad. Nu är det ålens tur. Det blir kontentan om inte intelligensen tar vid.

För så länge de små små pigmenterade ålynglen, inte kan ta sig förbi murarna, framför vattenkrafts turbinerna, så att de kan komma till sina habitat (sjöar, matställena, uppväxtområden), så blir det inga blankålar. Inte någon lyckad resa till Sargasso heller för se skadade vuxna blankålarna.

Det svenska ålfisket fiskar inga pigmenterade ålynglen och har aldrig gjort det. Attackera de spanska och franska glasålfiskarna kan man göra när Sverige har reglerat vattenkraften. Stoppar man ålafisket då blir inte jag arbetslös. Jag har min konst. Men många andra, som har delar av sin försörjning på den besöksnäring, som jag är med att generera. Det är cirka 100 miljoner på 4 månader, och det varje år.

Det svenska immateriella kulturarvet ålafisket som är från Roskilde freden 1658. Det som FNs agenda 2030 har som mål att bevara. Försvinner. Det är bara att gratulera de som definitivt inte bryr sig om ålen.

Ålakäringen Maria Blombärg