Europa förtjänar en rumsren EU-kritik

Debatt
Foto:

Budgetunderskott och statsskulder utgör en farlig mix som hotar hela EU-samarbetet. Det skriver Philip Lerulf, Junilistan.

Artikeln publicerades 22 maj 2014.

När medborgarna i 28 EU-länder på söndag går till val för att välja ett nytt EU-parlament sker det mot bakgrund av en djup ekonomisk och politisk kris. Ekonomin i flera av EU:s medlemsländer har på sistone mer eller mindre stagnerat och i Grekland, Spanien och Portugal ligger arbetslösheten på rekordhöga 15-30 procent. Kombinationen av usel tillväxt, djupa budgetunderskott och höga statsskuldsnivåer utgör en farlig mix som i förlängningen hotar hela EU-samarbetet.

Många bedömareförutspår att EU-valet kommer att stärka EU-kritiska partier. Det är i sig naturligt efter att EU:s politiska ledare under lång tid envisats med att fördjupa samarbetet utan att be om folkets åsikt. Tyvärr riskerar krisen samtidigt att främja främlingsfientliga och direkt rasistiska krafter. Hittills har nämligen de extrema partierna varit bäst på att formulera den allra skarpaste kritiken mot överstatlighet och centralisering.

Om partier som Gyllene Gryning i Grekland, franska Front National och British National Party växer sig starkare kan vi på sikt få ett Europa som sluter sig mot omvärlden. Extrempartiernas politik är ofta densamma: begränsning av de fria kapitalflödena, restriktioner av frihandeln, kritik mot islam och krav på mer resurser till de nationella välfärdssystemen. Sammantaget skulle detta, snarare än att berika medlemsländerna, undergräva förutsättningarna för företagande, konkurrenskraft och tillväxt. Den lågkonjunktur och växande fattigdom som skulle växa ur en sådan slutenhet skulle paradoxalt slå hårdast mot de väljare som röstade fram partierna.

Det finns goda skäl attkritisera den pågående centraliseringen av politisk makt i EU. Europas kris beror på en politisk ovilja att reformera medlemsländernas ekonomiska och politiska system, men är också i växande utsträckning resultatet av en till överdrift driven politisk integrationsprocess. Trots att Europas välstånd är resultatet av ömsesidig handel mellan enskilda stater som utmanade varandra i ekonomisk och institutionell konkurrens drivs det europeiska samarbetet i en allt starkare centralistisk riktning. Även eurosamarbetet, som var en felkonstruktion från första början, framstår som ett historiskt misstag. I spåren av dess misslyckande får demokrati och marknadsprinciper nu stå tillbaka när grandiosa planer om ett Europas förenta stater, som kan agera sida vid sida med USA och Kina, ska förverkligas.

Samtidigt måste vidra en tydlig gräns mellan rimlig systemkritik och extremism. EU-kritik behöver inte gå hand i hand med främlingsfientlighet. Man kan stå upp för de fyra friheternas Europa och samtidigt vända sig mot en utveckling som ökar avståndet mellan beslutsfattare och väljare, leder till en kvävande byråkrati och över tid undergräver förutsättningarna för ekonomisk och politisk konkurrens. Europa förtjänar bättre än så. En rättfärdig kritik mot integrationsprocessen inom ramen för EU behöver inte övergå i ett avståndstagande mot visionen om ett fritt och öppet samhälle.