”Förödande att lämna barn utan stöd”

Debatt Artikeln publicerades
Foto: Pontus Lundahl/TT

När jag träffar dig första gången är du ledsen, har napp i munnen och bilder på mamma och pappa i handen.

Du visar mig bilderna och jag bekräftar att det är din mamma och pappa. Du går lite planlöst omkring och kommer tillbaka flera gånger för att visa bilderna.

Du har varit i denna barngrupp ganska länge men har ännu inte funnit trygghet och glädje här. Barngruppen är stor och några barn är utagerande mot de andra. Personalen är trött och uppgiven, de känner att de inte räcker till för alla barnens behov.

Allt för ofta får barnen möta nya ansikten, vikarier, eftersom sjukskrivningarna hos den ordinarie personalen är hög. Med detta exempel vill jag belysa hur ett barns situation i förskolan kan te sig.

Sedan jag gick i pension för några månader sedan, har minnet av detta barn gång på gång plågat mig. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat som förskollärare och specialpedagog inom förskolan och jag känner en stark oro för att barn inte får den omsorg och trygghet de behöver.

Tillgången till pedagoger och den anknytning och kommunikation som är livsviktig för små barn är ofta en bristvara i förskolan. Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat och jag är rädd för att brister i förskolans verksamhet är en stor orsak till detta.

Många barn har ett stort och uppdämt behov av att få kommunicera med vuxna. Barn behöver, som alla människor, få dela med sig av sina tankar och funderingar för att inte känna sig ensamma och utlämnade.

I dagsläget finns knappast den möjligheten på grund av de de stora barngrupperna med alltför låg personaltäthet. Att inte bli sedd och lyssnad till är förstås förödande för barns känslomässiga utveckling. Att som litet barn inte få sina grundläggande behov av trygghet och närhet tillgodosedda är allvarligt.

Barn som känner oro och otrygghet har svårare att lära sig, eftersom de har fullt upp med att ha kontroll över sin situation och söka trygghet. Barn som trivs och känner sig trygga kan lugnt utveckla sin nyfikenhet och sina intressen för omvärlden.

Förskolan har i dag ett tydligt kunskapsuppdrag. Personalens förmåga och förutsättningar att visa empati och vara inkännande i barnens liv är tveklöst viktiga faktorer för en god kvalité. Med stressade och pressade pedagoger blir det svårt för barnen att må bra. Personalens mående och trivsel på sin arbetsplats påverkar så klart barnen, allt hänger ihop.

Barn är maktlösa, de har begränsat inflytande över sina liv och är därför utlämnade till vuxnas godtycklighet och omdöme. Det är ett stort ansvar för samhället, ett ansvar som politikerna måste bli medvetna om i betydligt högre grad.

Det finns naturligtvis flera olika faktorer som gör att en förskola kan anses ha en god kvalité, men grunden handlar tveklöst om tillgången till personal som har kunskap och förutsättningar att möta varje barn. Förutsättningarna handlar framför allt om tid och ork att se och bekräfta varje barn, inte minst när det gäller de minsta barnen.

Att, som barn, varje dag mötas av stressade pedagoger som inte trivs med sitt arbete påverkar förstås barns utveckling. Pedagogers förutsättningar att skapa goda relationer med alla barn och genom ett gott bemötande och förhållningssätt kräver människor som är lugna och har tid och ork att visa alla barn intresse.

Förskolepersonal är alltför ofta maktlösa och kan därmed inte påverka barngruppens storlek. Att ha ett lågt inflytande över sin arbetsmiljö, inte bli lyssnad till, är förstås en grogrund till stress och utbrändhet.

Det är ett enormt slöseri med kompetens att inte ge möjligheter för pedagoger att klara sitt uppdrag. Otaliga är de berättelser jag hört från personal som inte orkar längre utan söker sig till andra yrkesområden eller bir sjukskrivna på grund av utmattning, samtidigt som det är brist på förskollärare. Det är inget annat än skandal att låta detta få fortgå.

Jag har träffat en hel del personal som upplever att de barn, som på något sätt beter sig på ett sättsom är oroväckande, oftast fungerar betydligt bättre de dagar barngruppen är mindre. Det innebärhelt enkelt att fler barn ses som barn med problem, även om det är uppenbart att det handlar om att alla barn inte klarar av att vara i en så stor barngrupp som de oftast är i idag.

De stora barn grupperna skapar alltså barn i behov av särskilt stöd, som kan innebära att barnet tidigt ses som problembärare med allt vad det kan innebära för fortsatt utveckling. Jag ser absolut stora fördelar med förskolan. Den kan och ska vara en utvecklande, lärorik och en rolig plats att vara i, men i dagens läge kan den vara begränsande och rentav dålig.

I vissa förskolor är personalomsättningen hög, ny personal kommer och går, en verklighet som förstås påverkar barnen negativt. Förskolan är viktig och med tanke på att många barn har långa vistelsedagar formas deras första år, ihög grad, av de livserfarenheter och upplevelser de får där

.Jag hoppas med detta inlägg ge en bild av hur det kan se ut i förskolan i dag. Min förhoppning är att politiker lyssnar på alla de pedagoger som vittnar om förskolans situation. För er som inte känner till det; det finns en grupp, som kallar sig ”förskoleupproret”, som har viktig information om läget i den svenska förskolan.

Om inga förändringar görs snarast, alltså att barngruppernas storlek minska med bibehållen personaltäthet, kommer vi att få se förödande konsekvenser för barn i framtiden. Det är bråttom, den allvarliga situationen i förskolan är inte ny, den har pågått alltför länge.

Barbro Westberg

förskollärare och specialpedagog