Förtryck gömmer sig i det osagda

Debatt Artikeln publicerades

Att undvika konflikt är inte lösningen, anser Jessica Blom Larsson (FI). Hon skriver att de förtryckta har rätt att få makten över lösningarna. ”Skapar detta konflikter i det svenska samhället, so be it”.

Den liberala eller konservativa feministen har som mål att undvika konflikt till varje pris. Deras konfliktfria önskan utgår från inställningen att individen (och marknaden) alltid vet bäst och, om bara var och en själv får möjlighet att välja, ska vi nog se att summan av kardemumman blir ett lyckligt, jämställt och välmående samhälle.

För är det något som både konservativa och liberala politiker vet är att vi alla kan bli precis vad vi vill om vi bara kämpar tillräckligt hårt. Dessa visdomsord som näst intill varenda förälder indoktrinerat sina telningar med för att ge dem ambition och självförtroende i livet.

Även de liberala och konservativa måste visserligen motvilligt erkänna att vi inte ens är i närheten att uppnå de jämställdhetsmål som alla riksdagspartier ställt sig bakom.

Debattörens önskan om ettkonfliktfritt samhälle har ett politiskt budskap som påminner mig om ett sådant där affirmationskort, med positiva ord som kommer ge dig självkänsla ifall du bara upprepar dem tillräckligt många gånger framför spegeln.

Som utbildad medie- och kommunikationsvetare är jag väl insatt i språkets betydelse för hur vi uppfattar världen, verkligheten och politiken. Det gäller dock att skilja mellan retoriska och pedagogiska ordval, som används för att förmedla budskap och kunskap, och ett generellt språkbruk som döljer strukturer och normer. Den kulturella och ideologiska makten befinner sig nämligen i det osagda. Det som naturliggjorts och inte längre behöver förklaras.

Förtryck, diskriminering och osynliggörande frodas där i det osagda.

Liberaler och konservativasglättiga fasad säger att om vi bara gör som vi alltid har gjort och upprepar affirmationerna tillräckligt många gånger, då finns det ingen baksida.

Talande siffror i statistiken handlar förmodligen bara om att alla individer helt enkelt inte vill bli lyckliga, framgångsrika och jämställda? Eller så är det vi rosa, gröna och röda feminister som väljer att se det halvfyllda glaset halvtomt. Vi älskar nämligen konflikter och hittar på en massa dumma ord för att provocera fram dem. Såsom strukturer, normer, maktordningar och patriarkat. Krigiska och hatiska ord som tydligen skrämmer männen så till den milda grad att vi gör bäst i att tystna och istället ödmjukt mumla: bara vi blir lite mer kompetenta, och viljestarka, kan vi nog ta mer plats om några år.

Som feminist iFeministiskt initiativ anser jag att det är de förtryckta, diskriminerade och osynliggjordas självklara rätt att få makten över definitioner, problemformuleringar och lösningar. Skapar detta konflikter i det svenska samhället, so be it. Vill vi vidga demokratin och sätta jämlikhet, jämställdhet och rättvisa först på dagordningen kan vi inte låta något vara osagt. Samhällsutvecklingen går via språket och förtryck, diskriminering och osynliggörande gömmer sig i det osagda.