Förvirrat om våra vindkraftsverk

Vad det gäller Ljungmans tes om att placera alla vindkraftverk vid industrier och motorvägar så kan det ju låta klokt, men då gäller i stort sett samma sak som byggande på andra ställen.

Någon måste upplåta marken, vindförhållandena måste vara acceptabla, avstånden till bostadsbebyggelse måste vara rimliga, bullerfrekvensen godtagbar och så vidare.

Bara för att man jobbar på en industri är det ju inte säkert att man vill ha ett vindkraftverk intill. Däremot blandar Ljungman ihop korten om vad jag uttryckt om vilka det är som är intressenter när det gäller vindkraften.

Jag skrev att det bland annat är alla dessa så kallade vanliga människor som köper någon eller några andelar i ett verk för att de tror på idén.

Då menar Ljungman att jag syftar på de ”som uppbär jättearrenden exempelvis vissa godsägare”.

Ljungmans skriverier om det politiska stödet för vindkraften är förvirrande. I en och samma artikel säger han å ena sidan att vindkraften kom till i ett stort borgerligt paket för att öka de ekonomiska skillnaderna i samhället.

Lite senare om Miljöpartiet som huvudsakligen bestående av storstadsbor som inte har en aning om förstörelse av naturskog och så vidare som vindkraften skulle medföra. (Om det är något parti som har kämpat för naturskogar så är det väl Miljöpartiet.)

Såvitt jag vet är inte MP ett borgerligt parti, men det visste kanske inte Ljungman. Tala om struntprat för att citera Ljungman själv.

Härmed är denna vindkraftdebatt avslutad för min del.