”Funktionshindersfrågor är globala och berör oss alla”

,
Insändaren menar att debatten kring funktionshindrades rättigheter inte får tillräckligt stort utrymme.
Foto:

Det verkar som ingen talar om den nya funktionshinderspropositionen som presenterades i maj månad. Det är tämligen tyst. Nästan lika tyst som det var för sex år sedan när världshälsoorganisationen WHO kom ut med sin världsrapport om situationen för funktions­nedsatta personer i världen. Det borde oroa oss alla i samhället.

Artikeln publicerades 14 augusti 2017.

Det var i början av maj månad som förre inrikesministern Anders Ygeman föredrog propositionen ”Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken”. Den sägs redogöra för regeringens fokus och arbete för ett samhälle som ska vara mer jämlikt och rättvist för alla människor. Propositionen kom och det blev tämligen tyst. Den utstakar vägen för funktionshinderspolitiken under många år framåt. Principen om den universella utformningen i samhälle sägs vara mycket tung i propositionen. Principen säger att det ska göras rätt från början i utformning och planering i samhället till exempel tillgänglighet, kompetens och utformning av en byggnad. Viktiga frågor således. Ändå så är den funktionshinderspolitiska debatten om brister och möjligheter inte så synlig och tydlig i samhället. Varför är det så? Och är det i så fall ett problem med detta?

Konkurrensen med andra politikområden på nyhetsagendan och i den övergripande samhällsdebatten kan leda till att debatten om utsatta grupper helt enkelt trängs undan. Ingen bryr sig eller reagerar på detta förutom de som själva är drabbade och deras närstående. En annan viktig förklaring tror jag kan vara den ibland intensiva medierapporteringen om så kallade politiska affärer, skandaler och utspel av makthavare och kända personer som helt enkelt gör att resurssvaga inte kan få sina röster hörda i vårt mediesamhälle. Den som ropar högt eller högst hörs också.

Medierna har ett stort ansvar menar jag för människor i utsatta livssituationer för att de ska kunna komma till tals och därmed få utrymme i det oerhörda mediebrus och snabbhet som råder i mediernas rapportering. Tempot ökar, röster höjs samtidigt som de utsatta blir alltmer tysta och utsatta. Vad kan göras konkret åt denna situation?

Jag anser att det är ett stort problem att den funktionshinderspolitiska debatten är så försvagad som den är idag. Detta borde regeringen särskilt uppmärksamma när en ny funktionshinderpolitisk proposition presenterats och att det sedan blir mer eller mindre tyst. Vem är intresserad av den? Vem vet vad den innebär på kort och lång sikt?

Funktionshinderspropositionen kom i maj månad och det är definitivt inte för sent att offentligt debattera frågor nu, i höst och senare. När världshälsoorganisationen WHO och världsbanken kom med sin världsrapport för sex år sedan var det tyst i den offentliga debatten i Sverige. Likaså i medierapporteringen. Hur ska man tolka detta? Det kan inte vara fråga om historia eller glömska. Funktionshindersfrågor och rättighetsfrågor är globala och berör oss alla.