Hur ska begåvningarna tas om hand i samhället?
Hur skulle man få begåvningarna att gagna hela Sveriges utveckling. På 1940-talet kulminerar denna frågeställning inom SIA (Skolans inre arbete) där frågan ses ur social-psykologisk synpunkt). Men i mitten av 1940-talet inträffar en vändpunkt – kärnvapnens ödesdigra användande - krigets kaos i fjärranöstern-området med mera. Uppmärksamheten kommer nu att fästas vid försvarsmakten som hade en flerårig erfarenhet av att rekrytera begåvningarna till officersyrket – inom en försvarsmakt som hade folkets stöd. Den så kallade begåvningsreserven blev ett allmänt känt behov – att den skulle komma hela samhället till godo. I och med SIA (Utredning om skolans inre arbete) som kan betraktas som "flumskolans" födelse, hade man kommit till en vändpunkt. Idéerna kolliderade med realiteterna.
Man kom att se försvarsmaktens hantering av utbildningsfrågor inom ett organisatoriskt system, där begåvningsreserven togs i anspråk, som en förebild i många hänseenden. Här kunde begåvningarna väl förenas med ett samhälleligt viktigt och stort ansvar. Så gled diskussionen över i att man fick "enhetsskolan". Vår främste skolforskare på området Gunnar Richardson klarlägger händelseförloppet i sin avhandling, ”Idéer och realiteter i pedagogisk debatt och politiskt handlande, Svensk skolpolitik 1940-1945”.
Får vi en ny enhetsskola – där begåvningarna rekryteras till hela samhället?
Intressant att se hur Stefan Löfven eventuellt hanterar denna problematik.
Tore Almer
Hässleholm
