I en demokrati ska väl alla ha lika rätt till skattefinansierad vård?

Diskussionen om vinster i välfärden har uppkommit genom att privata företag med skattemedel som grund får genomföra verksamhet i sjukvård, omsorg och utbildning.

Från vissa politiska partier har det hävdats att konkurrens i utförande av undervisning, omsorg om gamla och funktionshindrade samt vård av sjuka skulle bli effektivare och mindre kostnadskrävande samt utvecklas snabbare mot högre kvalitet om inte enbart offentligheten utförde dessa tjänster utan också privata företag, personalkooperativ och föräldrakooperativ fanns som alternativ.

Via ’lag om valfrihet’ ska elever/föräldrar, gamla och sjuka människor kunna välja det alternativ de finner bäst. En ekonomisk teori, kallade New Public Mangement, NPM, utgör den grundläggande filosofin.

NPM utgår från vad som gäller tillverkning, marknadsföring och försäljning inom exempelvis bilindustrin. Olika företag är etablerade på den så kallade marknaden. Kunderna kan fritt välja bland, i marknader av detta slag, en mycket stor mängd av alternativ. Plånboken avgör kundens val. Kvalitetsmässigt bra alternativ kostar regelmässigt mest.

De företag som inte ger ägarna tillräcklig vinst eller enbart förlust gör konkurs och försvinner från marknaden. De starka kunderna får de bästa varorna och de starka företagen överlever.

Genom NPM har marknadstänkande och lag om valfrihet etablerats i de tre offentligt finansierade verksamheter som nämnts ovan. Ett antal stora bolag har vuxit fram, finansierade med skattemedel, ibland drivna av riskkapitalister. Vinster tas ut och går i en del fall till ägarbolag utomlands.

På senare tid kan noteras att några av bolagen etablerar sig i länder som Saudiarabien med flera. Skattemedel åtgår således ibland till nyetableringar utomlands, liksom till utdelning till ägarna. Pengar som genom politiska beslut avsetts användas till verksamhet för elever, gamla och sjuka.

Några frågor bör och ska ställas:

Är elever, gamla och sjuka att betrakta som kunder i barnomsorg, skolor, servicehus, på trygghetsboenden, i hemmen eller på lasarett? Kan gamla respektive sjuka göra valet mellan olika alternativ? Får de det alternativ de väljer och garanterar någon instans det? Är det bara några som får sitt val?

Om vi lever i en demokrati – har inte varje människa lika rätt till de mänskliga rättigheter som finansieras med skattemedel? Är utbildning, omvårdnad och sjukvård mänskliga rättigheter i vårt samhälle?

Ska ekonomiskt eller på andra sätt starkare medborgare få den bästa kvalitén av det som finansieras med skattemedel?

Är det riktigt att låta den som kan betala sjukvård helt eller delvis få förtur i köerna till läkaren? Är det riktigt att via försäkringssystem skapa snabbköer för en del medborgare? Svaren på dessa frågor bör motiveras!

Alla politiska partier – era svar på dessa frågor är angelägna inte minst nu inför valåret. Det går ju bra att ge svaren i dessa spalter.

Vilket parti börjar?