Kant bodde i Königsberg

Debatt Artikeln publicerades

Historiens gamla Königsberg grundades av tyska ordensbröder som drog upp genom de baltiska områdena och med svärdet i hand spred kristendomens budskap. På 1400-talet utvecklades Königsberg till en betydelsefull länk i det hanseatiska imperiet, universitetet grundades på 1500-talet och så småningom kom området under tysk dominans. Immanuel Kant(1724 – 1804) verkade hela sitt liv i Königsberg. 1795 utkom denne den moderna filosofins grundare med skriften Om den eviga freden, en politisk – filosofisk betraktelse som också rymmer många ironiska kommentarer till det rådande tillståndet:fredsslut med hemlig baktanke om krig skall inte vara giltigt…självständiga stater skall inte kunna förvärvas genom exempelvis familjeförbindelser…stående härar skall med tiden försvinna då de hotar andra stater genom att ständigt vara rustade….är några axplock ur denna pamflett. Skriften, tillkommen i dyningarna efter den franska revolutionen, hyllar den republikanska statsprincipen till skillnad från despotismen/furstestaten, som Kant kunde studera på nära håll även om den vid den här tiden kallades upplyst despotism. I denna statsform är staten furstens egendom och han kan därför ”bortse från inskränkning i sina överdådiga middagar, jakter, lustslott, hovfester o d för krigets skull…som gällde det en lustutflykt och med markerad likgiltighet ge diplomaterna…i uppdrag att i anständighetens namn rättfärdiga kriget.” Men verkligheten följde inte i Kants spår. Efter Tysklands enande kom Preussen och Ostpreussen med Königsberg som centrum att bli sinnebilden för militarism, nationalism och junkervälde, skådeplats för de stora slagen, inte minst slakten på den ryska armén i första världskrigets inledningsskede. 1918 föll kejsardömena samman samtidigt som Europa fick se nya stater födas och gamla återuppstå, bland dem Polen. Den polska korridoren, landremsan som nådde fram till Östersjön, avskilde Ostpreussen från övriga Tyskland. Invånarna kom att känna sig isolerade och degraderade i detta gränsland, den yttersta utposten mot öster. När nazismen växte fram slöt ostpreussarna i majoritet upp kring brunskjortorna. I andra världskrigets slutskede ägde en av de största folkförflyttningarna rum i vår tids historia. Cirka 15 miljoner tyskar övergav eller fördrevs från sina hem av den framvällande röda armén, som hade Berlin som mål. Niclas Sennerteg har i Stalins hämnd. Röda armén i Tyskland 1944–1945 (2001) på ett väldokumenterat och detaljrikt sätt skildrat civilbefolkningens situation när de sovjetiska soldaterna – fyllda av hat och hämndlystnad för de tyska illdåden på sovjetisk mark – plundrade, våldtog och mördade. Königsberg var brandskattat och erövrat i april 1945. Bombningar och markstrider hade förvandlat staden till en grushög. Av de cirka 360 000 invånarna fanns knappt en tredjedel kvar. Övriga hade dödats, deporterats österut eller flytt västerut. Vid Potsdamkonferensen 1945 blev norra delen av Ostpreussen sovjetisk exklav, uppkallad efter en av Stalins lakejer Michail Kalinin. Satellitstaten Polen och sovjetrepubliken Litauen bildade landgräns. Kants staty i Königsberg blev också till grus liksom flertalet andra monument och minnesmärken. Men nu finns han på samma plats igen. I Kaliningrad! Men det är både lättviktigt och felaktigt att säga att ”he is back in town”. Inte i en stad som fick behålla namnet även efter avstaliniseringen och inte i en stad där Lenin, massmordens regissör i Sovjetunionen, står staty. Idag diskuterar man om det inte är på tiden att döpa om Kaliningrad. Kantgrad är ett av förslagen men det är ytterst osannolikt om Königsbergs mest berömda son skulle godkänt namnbytet. Kunskapsteoretikern, den politiska filosofen Immanuel Kant har påverkat människorna genom århundradena och inte minst fredstanken fram till idag och det var i Königsberg han föddes, studerade, undervisade och dog. BIRGITTA SÖDERVALL