Klimatlarm som påtryckning för att ge forskningen pengar

Debatt

Debatt
Smältande isberg på Grönland,
Foto:

Artikeln publicerades 11 maj 2017.

Både IPCC och Arktiska rådet är politiska organ. Enligt Freedom House är bara ett av åtta medlemsländer i FN och IPCC en full demokrati. Nära två tredjedelar är delvis ofria eller rena diktaturer. Men alla har en röst var.

Bland Arktiska rådets medlemsländer finns Ryssland. Observatörstatus har Kina. Båda klassas som diktaturer.

I både panelen och rådet förhandlar medlemsländer om resurser och kostnader. Då är påstådda klimathot bra påtryckningsmedel. Hot kräver åtgärder, som ger politiker positioner och inflytande - och forskare medel för fortsatt forskning.

Men hoten har inte faktiskt observerats utan räknas fram i datormodeller. Faktiska observationer är en knapp grads uppvärmning sedan 1800-talets slut, ökad växtlighet och flerfalt större skördar.

Det ska vi vara glada över. Fler har fått det bättre. Färre lider ren nöd, vilket bortgångne Hans Rosling inte tröttnade på att påpeka.

Hittills har alla IPCC:s spådomar slagit fel: Temperaturen har inte ökat flera grader, stormar och oväder har inte blivit fler eller värre, öknar har inte växt utan minskat, havsnivån har bara höjts med 1-2 millimeter per år. 

Det hindrar inte IPCC från att fortsatt låta räkna fram klimathot. Dessa tar Karin Pihl som belagda fakta.

Men de är rena spekulationer, Arktis kan vara isfritt om 20 år; om Grönlands is smälter skulle det höja haven; vissa forskare menar att Golfströmmen kan avta.

Karin Pihl medger att klimatfrågan är svår. Hon manar svenska myndigheter att stå bättre rustade mot extremt väder och högre havsnivåer. Frånsett fortsatt landhöjning kan naturligtvis Sveriges katastrofskydd förbättras.

Globala hot är stora vulkanutbrott och jordbävningar samt himlakroppar från rymden. Mot sådana hot behöver vi bättre skydd. Men med nytt solminimum som på Lilla Istiden är hotet snarare kyligare klimat framöver.

Smältande isberg på Grönland,
Foto:

Artikeln publicerades 11 maj 2017.

Både IPCC och Arktiska rådet är politiska organ. Enligt Freedom House är bara ett av åtta medlemsländer i FN och IPCC en full demokrati. Nära två tredjedelar är delvis ofria eller rena diktaturer. Men alla har en röst var.

Bland Arktiska rådets medlemsländer finns Ryssland. Observatörstatus har Kina. Båda klassas som diktaturer.

I både panelen och rådet förhandlar medlemsländer om resurser och kostnader. Då är påstådda klimathot bra påtryckningsmedel. Hot kräver åtgärder, som ger politiker positioner och inflytande - och forskare medel för fortsatt forskning.

Men hoten har inte faktiskt observerats utan räknas fram i datormodeller. Faktiska observationer är en knapp grads uppvärmning sedan 1800-talets slut, ökad växtlighet och flerfalt större skördar.

Det ska vi vara glada över. Fler har fått det bättre. Färre lider ren nöd, vilket bortgångne Hans Rosling inte tröttnade på att påpeka.

Hittills har alla IPCC:s spådomar slagit fel: Temperaturen har inte ökat flera grader, stormar och oväder har inte blivit fler eller värre, öknar har inte växt utan minskat, havsnivån har bara höjts med 1-2 millimeter per år. 

Det hindrar inte IPCC från att fortsatt låta räkna fram klimathot. Dessa tar Karin Pihl som belagda fakta.

Men de är rena spekulationer, Arktis kan vara isfritt om 20 år; om Grönlands is smälter skulle det höja haven; vissa forskare menar att Golfströmmen kan avta.

Karin Pihl medger att klimatfrågan är svår. Hon manar svenska myndigheter att stå bättre rustade mot extremt väder och högre havsnivåer. Frånsett fortsatt landhöjning kan naturligtvis Sveriges katastrofskydd förbättras.

Globala hot är stora vulkanutbrott och jordbävningar samt himlakroppar från rymden. Mot sådana hot behöver vi bättre skydd. Men med nytt solminimum som på Lilla Istiden är hotet snarare kyligare klimat framöver.