Nato-svärmeri

Debatt Artikeln publicerades

Utifrån vad som sades i Almedalen den 3 juli är de tunga partierna positiva till en starkare knytning till Nato. Moderaternas inställning är välkänd sedan inbördeskriget i forna Jugoslavien då den blev legitim” eftersom EUFOR-styrkorna visade sig fullständigt inkompetenta. Nu ser sig Socialdemokraterna ”motvilligt” tvungna att acceptera ett närmande till Nato för att få ”spetskompetens” i modern krigföring. Bildt hävdar att Sverige skulle kunna förbli ”självständigt och fatta egna nationella beslut” (citat intervju, TV2) även vid ett medlemskap i Nato. Det pekar inte på något annat än att utrikesministern har en sällsynt låg uppfattning om medborgarnas tanke- och slutledningsförmåga. Uttalandet är inte bara fullständigt absurt utan avsiktligt vilseledande.

Låt oss vara lika cyniska som beslutsfattarna: I ett krigsscenario spelar det överhuvudtaget ingen som helst roll om vi är Nato-medlemmar eller inte. Nato kommer vidta de åtgärder man anser behöva för att låta Sverige frivilligt eller ofrivilligt utgöra en sköld mot hotet som nu åter kommer från öster.

Att vi genomgemensamma försvarsövningar ansenligt kommer att höja vår försvarskompetens är rent trams. Sverige är inte i stånd att skydda sitt territorium idag. En dramatisk kompetenshöjning för att värna vår nationella självständighet är inte att förvänta vare sig som fortsatt neutral och alliansfri nation som i ett Nato-medlemskap. Varför ska vi låta våra skattemedel gå till mediokra Nato-interventioner som, enligt den styrande Monroedoktrinen, oftast eller alltid handlar om att ”amerikanska intressen hotas” som den huvudsakliga bevekelsegrunden?

Ska vi åka snålskjutspå Nato vid en kommande storkonflikt? Det är klart att vi ska! Redan under andra världskriget fanns långt gångna planer på att ockupera Sverige (de västallierade och Sovjetunionen) i akt och mening att nonchalera vår neutralitet i lika hög grad som Tyskland. De västallierade bildade Nato 1949 och växte successivt till en omfattande försvarsorganisation som i hög grad utgörs av en brokig skara medlemsstater som tillskyndare av huvudsakligen amerikansk utrikespolitik som ett anakronistiskt tack för det, sagt utan ironi, genuina stöd amerikanerna gav och utan vars insats Europa hamnat i fullständigt kaos.

Är det försvarbartatt FN mot reglerna söker stöd i Nato vid internationella konflikter? Naturligtvis inte! Blir det kanske lättare att sälja Carl Gustav och JAS vid ett medlemskap? Är det inte dags att inse att den svenska ”spetskompetensen” inom vapenindustrin är förbisprungen av Indonesien?

När ekonomin går trögt och den sociala oron och missnöjet växer nationellt pekar man automatiskt på hot utifrån för att distrahera oss. Inte denna gången, gubbar!