Nyansera nämndemannadebatten

Debatt Artikeln publicerades

Vid det här laget har nog hela Sverige hört talas om nämndemannaskandalen i Solna tingsrätt, men för att säkerställa att vi alla är på samma våglängd tänkte jag ändå kort sammanfatta vad som hänt.

En kvinna anmäler sin ex-man för misshandel. Saken går till tingsrätt, och väl efter huvudförhandlingen så lägger två centerpartistiska nämndemän ihop sina röster och frikänner den tilltalade med hänvisning till diverse grumliga resonemang om att han kommer från en "bra familj” och att kvinnan inte var pålitlig eftersom hon polisanmält (sic!).

Förutom två stycken utomordentligt välförtjänta uteslutningar, har skandalen också resulterat i ännu en runda med svidande kritik mot den svenska lekmannadomarkåren. Ja, som juriststudent vet jag att nämndemannasystemet numera är Sveriges i särklass främsta juridiska strykpojke, och särskilt skoningslös brukar agan vara i de fall då nämndemännen tillsammans "kör över" juristdomaren.

Det var som sagt det som hände i Solna. Jag skriver dock denna artikel delvis för att erinra om, att det finns fler exempel på detta fenomen. En av mina favoriter finns återgiven i NJA (Nytt Juridiskt Ariv) 1995 s. 84.

Med undantag för att det är Karlskoga tingsrätt det rör sig om, så är scenariot i underrätten exakt detsamma som i Solna: juristdomarens (samt en nämndemans) åsikt blir helt oförskämt åsidosatt av två förmätna nämndemän, som förenar sig och frikänner den tilltalade.

Åklagaren överklagar såklart, och hovrätten rättar till misstaget som begicks i undre instans - genom att utan vidare kommentar kring rådmannens skiljaktiga mening fastställa det slut, till vilket de båda nämndemännen kom.

Domen överklagas igen, och det hela slutar med att självaste Högsta domstolen fastslår att de två nämndemännens tolkning av gällande rätt var just det; rätt.

Nu är det naturligtvis inte så att NJA 1995 s. 84 ursäktar nämndemännen i Solnas förkastliga dom, eller att det vederlägger kritiken mot nämndemannasystemet i andra delar. Det är inte heller det jag menar. Tvärtom så har jag själv vissa betänkligheter. Det vore bra med ett mindre politiserat sätt att välja nämndemän, och kanske även en mer gedigen utbildningsinsats från domstolens sida när de väl är tillsatta.

Men samtidigt är det värt att minnas att för varje Solna finns också ett Karlskoga, och vice versa. Lika sant som det är, att spektakulärt amoraliska människor ibland hamnar bredvid varandra på domstolen och avkunnar en motbjudande dom, lika sant är det också att samvetsgranna och modiga nämndemän ibland avvärjer detsamma.

Det är viktigt att hålla båda dessa fakta i huvudet samtidigt, för oavsett om man är för eller emot lekmannainslag i svensk domstol, kräver en ordentlig debatt att man inte låter enskilda triumfer eller misslyckande snedvrida ens uppfattning av ett helt system. Det behövs en helhetssyn.

Johannes Norrman