Politik för arbete

Debatt Artikeln publicerades

Världsekonomin präglas av betydande turbulens. Även om Sverige står starkt med unikt goda offentliga finanser och fortsatt tillväxt påverkar osäkerheten oss.

Utrymmet att genomföra reformer inom ramen för statsbudgeten har krympt. Men till skillnad från många andra europeiska länder tvingas vi inte till nedskärningar eller skattehöjningar.

Mot denna bakgrund kan man studera de olika alternativ som nu har presenterats för Sveriges ekonomiska framtid. Regeringen har presenterat budgetpropositionen och oppositionens partier har presenterat sina alternativ.

Mest tydligt blir vägvalet kanske i frågan om inkomstskatter. Alliansen har genomfört jobbskatteavdrag som har sänkt inkomstskatten motsvarande en trettonde månadslön för de allra flesta som arbetar. För att göra utbildning och arbete extra lönsamt har också brytpunkten för statlig skatt höjts.

Detta är nu den samlade vänstern också emot. Europas högsta marginalskatter ska höjas, och Socialdemokraterna motiverar detta med att man då ”tvingas” arbeta mer för att behålla samma levnadsstandard.

Så lockar vi inte människor att utbilda sig och så lockar vi inte kompetens till forskning, utveckling och avancerad produktion i Sverige.

Det ytterligare jobbskatteavdraget har tyvärr fått skjutas på framtiden, men en halvering av restaurangmomsen kunde läggas in i regeringens budget.

Det handlar om en arbetsintensiv sektor där många utan högre utbildning får sitt första jobb. Därmed blir det en reform riktad mot dem som står längst från jobb.

Men S och V hånar reformen. De talar om jobb och produkter i restaurang och catering som om de inte behövs. Men alla jobb behövs och människor är olika, med olika styrkor och svagheter. Då måste vi successivt öppna arbetsmarknaden så att alla får plats. Vänsterns alternativ är bidrag i utanförskap.

Skatter på transporter ska också höjas, enligt oppositionen. Den som sätter sig i bilen och kör till jobbet ska drabbas mest. Till detta kan läggas vänsterns förslag om fördubblad arbetsgivaravgift för unga, vilket riskerar slå hårt mot denna grupp. Så tar man inte ansvar för de ungas framtid.

Till vad ska de använda de ökade intäkter som skattehöjningarna avses leda till? Jo, till största delen till att höja bidrag och ersättningar till dem som inte arbetar. Då blir arbete än mindre lönsamt. Det är en bidragslinje, inte en arbetslinje.

Vi är övertygade om att en politik för arbete är avgörande, i synnerhet i denna tid av oro. Därför kommer vi att arbeta stenhårt för att fortsätta reformera i denna riktning.