Satsningar på de svaga höjer välfärden för oss alla
De styrande i Östra Göinge valde 2018 att skicka tillbaka större delen av statliga stimulansmedel för individer tillhörande LSS, vilket tidigare har ifrågasatts och debatterats. Det blir aktuellt igen när de styrande nu väljer bort bidraget när möjligheten återkommer 2019.
Patric Åberg (M) menar att de hellre ser att staten tar över utbetalningen av medlen så att den blir lika för alla kommuner, då man inte vill höja dagpenningen tillfälligt med hjälp av statsbidrag för att sedan behöva sänka den, när och om statsbidraget inte längre finns. Innebär det i så fall att Åberg vill förstatliga sociala verksamheter för ökad likvärdighet?
”... i den kommande budgeten som treklövern presenterar syns inga direkta ökade satsningar på skolan.”
Gärna för mig, för Åberg går med detta uttalande emot sitt eget partis linje om vinster i välfärden, då han menar att ett statligt fördelande ökar likvärdigheten. Men det kanske bara är så i detta fall, eller är det kanske så att det är enklare att köra på sin egen linje än att behöva räkna med de grupper som inte är lika resursstarka i att göra sina röster hörda?
Åberg hänvisar till att skolan kostar mycket. Enligt European Agency for Special Needs and Inclusive Education (2018) är fungerande skolgång och social inkludering i skolan samstämmigt de viktigaste faktorerna för att individer med funktionsnedsättningar ska ha ett framtida deltagande i samhället, så då måste skolan få kosta. Utifrån det är jag med på Åbergs resonemang. Men i den kommande budgeten som treklövern presenterar syns inga direkta ökade satsningar på skolan. Hur går det ihop? Vidare väljer Åberg att ställa två av samhällets mer omsorgsberoende grupper mot varandra i sitt uttalande om kostnader: skolelever och individer med funktionsnedsättning.
”Det är dags att prioritera och se dessa satsningar för vad det verkligen är: investeringar för framtiden.”
I ljuset av kommunens hantering av fakturor för byggnation kanske man hellre, för att dra det hela till sin spets, istället bör sätta dessa skenande kostnader mot vad livskvalitet, socialt deltagande och en fungerande skola kostar. Det är dags att prioritera och se dessa satsningar för vad det verkligen är: investeringar för framtiden. Kostnaden för ett utanförskap är mellan 10 och 15 miljoner per individ och livstid beräknar Nilsson & Wadeskog (2009) och Nilsson (2012). Livskvalitet, känsla av sammanhang och hälsa går hand i hand, enligt Antonovsky (1987).
Satsningar på de svaga i samhället och på skolan höjer således välfärdsnivån för oss alla, då det innebär framtida besparingar på socialtjänst och ett ökat samhälleligt deltagande även för de mest utsatta. I vårt förslag till kommunens budget för nästa år som ska beslutas om nu i juni har vi socialdemokrater ett finansierat förslag till höjning av dagpenningen.
Så, Åberg, inför nästa valrörelse: välkommen till Socialdemokraterna!
Johanna Lüddeckens (S)
