Sluta dalta med unga brottslingar och ge åldersrabatt vid straffutmätning

I KB den 25/8 finns artiklar som tar upp kriminaliteten inom Vilanområdena. Problemen är gäng av barn - och ungdomar- ofta med invandrarbakgrund - som ägnar sig åt knark/vapenförsäljning och förstörelse av egendom.

Kommunalrådet Pierre Månsson uttalar sig ”Det är polisens sak att bura in dem som säljer narkotika öppet”. Rätt, men det är inte så enkelt.

Lagstiftningen begränsar möjligheterna. Jag kan förstå frustrationen hos polisen som lägger ner resurser och griper de unga för att efter några timmar se dem ute på gatan igen. Eller de döms till korta straff och så är de ute igen efter kort tid och igång med kriminaliteten.

I den situation som nu råder runt om i landet med diverse gängkriminalitet även bland de unga, måste det till förändringar och man måste också våga pröva okonventionella metoder. De lagmässiga förändringarna kan endast politikerna i Sveriges Riksdag åstadkomma.

Respekten för gällande lagstiftning måste gälla – oavsett bakgrund och etnicitet – alla inklusive de unga brottslingarna. Den respekten skapas inte av välmenande, men ibland verklighetsfrämmande socialsekreterare, psykologer och terapeuter Respekten skapas genom att lagstiftningen tillämpas fullt ut vid utdömandet av straff.

Det måste bli ett slut på daltandet med de unga brottslingarna och på praxisen med en massa så kallade förmildrande omständigheter och hänsynstagande till uppväxtförhållanden, social situation etcetera.

Varje människa - även ungdomar - har ett ansvar för sitt handlande. Tar man bort det så innebär det ett omyndigförklarande av människan och hennes ansvar. Lagstiftningen måste ändras så att den straffrättsliga åldern sänks.

Det är inte rimligt att om man begår grova brott som 18-åring så ska man särbehandlas straffrättsligt. Kan barn och ungdomar i åldrarna upp till 18 år begå grova brott, till och med mord är det inte rimligt med åldersrabatt vid straffutmätningen.

Domstolarnas tendens att lägga sig i den nedre gränsen vid utdömandet av straff måste också ändras. Nuvarande praxis skapar inte förtroende för rättsväsendet. Polis och sociala myndigheter måste få ökade befogenheter att agera, inklusive tvångsåtgärder mot yngre kriminella. Nya typer av straff eller sanktioner måste införas.

Det är inte optimalt att sätta de unga på ungdomsvårdsskolor och fängelse – högskolor i kriminalitet. Inrätta i stället nya typer av straff till exempel arbetslag där dessa hålls inlåsta under nätter och helger medan de under arbetsdagarna tvingas under sträng bevakning och hård disciplin utföra diverse samhällsinriktade arbetsuppgifter i exemeplvis statens skogar/egendomar, rensa vägrenar etcetera. I USA kan man se fångar sysselsatta med dylika arbetsuppgifter.

Man kan också tänka i nya banor. Till exempel genom att dra in försörjningsstöd och andra bidrag till familjer som uppenbarligen låter sina barn och ungdomar härja fritt på stan och ägna sig åt kriminalitet och skadegörelse utan att ingripa och vägrar delta i olika åtgärdsprogram. Det skulle öka trycket på dessa föräldrar att ta sitt föräldraansvar.

Anders Zackrés

ej rasist men realist