Staten har ett ansvar för överskuldsättningen

Debatt ,

Snabblånen har under senare år varit en het politisk fråga.

För att stärka konsumentskyddet genomförde Alliansregeringen nya, tuffare regler som trädde i kraft den 1 juli 2014. Än är det för tidigt att utvärdera de reformerna, vilket betonades av såväl Finansinspektionen som Kronofogdemyndigheten vid en öppen utfrågning om konsumentkrediter i Riksdagen den 19 februari. Trots detta aviserade regeringen nyligen en utredning som redan nu ska se över reglerna, igen. Man kan fråga sig om detta verkligen är optimal användning av skattemedel.

Från politiskt håll är det viktigt at man prioriterar att sätta in resurser där de gör störst nytta. Under 2014 kom det in cirka 56 000 obetalda snabblån till Kronofogden. Detta kan jämföras med att staten under samma period lämnade in närmare 1,5 miljon (!) skulder mot privatpersoner. Man måste därför fråga sig vad staten mer aktivt kan göra för att motverka överskuldsättningen.

Från regeringens sida kritiseras privata kreditgivares höga avgifter och den nya utredningen ska överväga ett räntetak. Räntor och avgifter ska självklart alltid granskas och det ska ställas krav på proportionalitet. Men det måste gälla även staten. Ibland ägnar sig saten åt tvivelaktig indrivning som riskerar att bidra till ökad överskuldsättning.

En liten statlig skuld kan snabbt växa mycket. En obetald trängselavgift på 9 kronor blir till 509 kr efter en tilläggsavgift på 500 kr och sedan till 1 109 kr då den skickats till Kronofogden. Ska regeringen ha trovärdighet i sina höga krav på privata kreditgivare måste man också städa framför egen dörr. Med tanke på hur stor fordringsägare staten är kan en sådan städning göra stor skillnad för människor i skuld.

Men staten måste också ta ett bredare ansvar för överskuldsättning. Kronofogden beräknar att överskuldsättningen kostar samhället 30-50 miljarder, årligen. I kölvattnet av trasslig ekonomi och överskuldsättning följer nämligen andra problem, som ökad stress, sömnsvårigheter och psykisk ohälsa. En viktig del i det förebyggande arbetet är forskning kring överskuldsättningens orsaker.

Det är därför oroväckande att det i regeringens höstbudget, som röstades ned av riksdagen, fanns förslag om att anslagen till forskning kring överskuldsättning skulle skäras ned. Detta i en tid när allt fler svenskar blir långvarigt skuldsatta. Vi får hoppas att den rödgröna regeringen, som säger sig vurma för att minska överskuldsättningen, ändrar sina prioriteringar i kommande budgetar. Det räcker nämligen inte bara med fina ord; det krävs också handling.

Utgångspunkten måste fortfarande vara att skulder ska betalas och ytterst är man som enskild individ själv ansvarig för sina handlingar och sin egen ekonomi. Men staten har också ett ansvar för att driva på det långsiktiga arbetet mot överskuldsättning och –inte minst –att ta ansvar för att inte bidra till ytterligare skuldsättning. Vi kommer att fortsätta att driva på för att regeringen ska gå från ord till handling.