Svensk Fågel bidrar själva till antibiotikaresistens
Vi håller med Svensk Fågel om att antibiotikaresistens är ett omfattande problem som ska tas på allvar och att ursprungsmärkning är ett steg på vägen. Men argumenten om märkning blir ihåliga när de kommer från en verksamhet som själva bidrar till antibiotikaresistens genom sin omfattande uppfödning av kycklingar. Kommuner och landsting är stora konsumenter som också kan göra stor skillnad. För att minska mängden antibiotika som används i världen är det enklaste och mest effektiva, som offentlig sektor kan göra, att upphandla mer vegetabilier och mindre kött. Mycket tyder också på att det är just kycklingkött vi främst ska undvika för att minska mängden antibiotika som används.
Kycklingar, i Sverige såväl som utomlands, får leva under en väldigt kort tid. De klassas fortfarande som ungdjur när de slaktas, trots att de hunnit växa från cirka 50 gram till två kg i vikt. De hålls trångt, tillsammans med tiotusentals andra individer, för att deras kött ska bli så billigt som möjligt att producera. Det här är problematiskt ur smittskyddssynpunkt. Bland annat måste koccidiostatika, en typ av antibiotika, ges till kycklingarna även i Sverige för att de inte ska få sjukdomsframkallande tarmparasiter. Att kycklingar drabbas av sjukdomsframkallande parasiter är annars oundvikligt i den miljö kycklingarna lever i.
Mikrobiologen Dr Margie Lee har upptäckt att de antibiotikaresistenta bakterierna inte har minskat trots en minskad antibiotikaanvändning inom djurhållningen. Något som bidrar till antibiotikaresistens är bland annat att höga mängder djurspillning kommer ut i naturen. Djurspillning från exempelvis kycklinguppfödning innehåller en stor mängd antibiotikaresistenta bakterier oavsett om de har fått antibiotika eller ej. Det beror på att unga djur naturligt har sådana bakterier i tarmarna, och inom kycklinguppfödning blir det väldigt mycket spillning från väldigt unga djur. Över 99 miljoner kycklingar slaktas bara i Sverige varje år vid en ålder på ca 35 dagar.
En ny rapport från Arbetsmiljöverket visar att kycklingbönder är en av de yrkesgrupper som drabbas mest av resistenta bakterier i Sverige. Det är såklart inget som Svensk Fågel gärna nämner. Men en ännu viktigare punkt som Svensk Fågel missar att informera om i sin debattartikel: det enklaste sättet att minska antibiotikaanvändningen i livsmedelsindustrin skulle vara att inte föda upp djur för köttproduktion överhuvudtaget. Ingen antibiotika behövs för att producera växtbaserat protein såsom bönor och linser. Utöver antibiotikafrågan finns också en viktig etisk dimension som handlar om att kycklingar i kycklingindustrin utsätts för stort lidande under sin korta livstid.
Det finns flera andra länder som håller en stor andel av sina kycklingar på bättre sätt än vad vi gör i Sverige. Istället för att kalla utländsk kyckling för ”fulkyckling” kunde Svensk Fågel fundera på hur deras producenter kan ge kycklingarna mer utrymme att röra sig på, enligt kraven i European Chicken Commitment. Färre kycklingar som föds upp men där varje kyckling har en ökad välfärd borde vara vägen framåt. Om kycklingarna också är av en långsamväxande och mer hälsosam ras minskar behovet av att ge antibiotika.
Svensk Fågels märkning är ingen trovärdig garanti för minskad antibiotikaresistens. Vad som istället behövs är minskad köttkonsumtion överlag, tredjepartskontroller samt välfärdsförbättringar för kycklingarna genom European Chicken Commitment.
Camilla Björkbom
förbundsordförande, Djuren Rätt
Anna Harenius, sakkunnig etolog, Djurens Rätt
