Sverige ska prioritera samverkan med våra grannländer och Nato

Försvaret ,
Baltops 2018 i Litauen.
Foto: Mindaugas Kulbis
Baltops 2018 i Litauen.

Regeringen bereder, enligt utrikesminister Wallström, hur Sverige ska hantera FN-konventionen mot kärnvapen. Många känner säkert ett instinktivt motstånd mot kärnvapen och förordar, om man inte har hela bakgrunden, ett ja till underskrift. Problemet är det stora behov vi har av försvarssamarbete med våra grannländer och Nato.

Samtliga större Nato-länder har varnat/avrått från anslutning. Våra nordiska och baltiska grannar, inklusive Finland, inte deltagit i förhandlingarna och tänker inte signera eller ratificera förbudet. I goda vänners lag finns en viss trygghet! Försiktighetsprincipen bör således gälla för att inte försvåra eller riskera vårt försvarspolitiska samarbete med grannländerna och Nato (fritt citerat efter ambassadör Henrik Salander). Regeringens utredare, ambassadör Lars-Erik Lundin, lämnade 18 januari sitt förslag till regeringen. Utredaren avråder från ratificering.

Inför regeringens beslut pågår ett antal påverkansaktiviteter. Den notoriskt Kremlvänlige Sven Hirdman (tidigare ambassadör i Moskva) har tillsammans med ytterligare två debattörer (Svd, 9/6) redovisat sina synpunkter för ett undertecknande. Artikeln är, för att ha Hirdman som en av undertecknarna, ovanligt hovsam, men budskapet är ändå tydligt; nöj er med förlitan på att OSSE kan förhandla fram förtroendeskapande åtgärder som till exempel övervakning, föranmälan av militära övningar, restriktioner för utplacering av vissa vapensystem med mera. Allt detta har ju gjorts under lång tid men med vilket resultat?

Ryssland har konsekvent mörkat flera av korten och till exempel anmält övningar där antalet deltagande soldater ibland i realiteten varit det tiodubbla. Vad har dessa övningar haft för mål? I en av dem var det Nordkalotten, Åland, Gotland och Bornholm. En annan ”berömd” övning, påskhelgen 2014, tränade ryska kärnvapenbombare på att anfalla ledningscentraler i Mellansverige samt flyg och marinbaser i Blekinge. Vem tror på detta Ryssland? Det Ryssland som annekterat Krim, bedriver krig mot Ukraina och, för närvarande, nöjer sig med att ha ockuperat två av landets östliga provinser.

För svenskt försvar gäller att dagligen genom övningar öka förmågan. I en insändare, (8/6) kritiseras Baltops –19. Övningen är ett bra exempel på hur vi på kort sikt kan öka vår försvarsförmåga i samverkan med demokratiskt styrda länders försvarsmakter. Att som i insändaren koppla en sådan militär övning till ordet ”skam” är för mig obegripligt. Övningsverksamhet betyder åtminstone för mig en liten ökning av trygghet! Finns möjligen bockfoten bakom skribenternas oro för hur Ryssland ska uppfatta övningen?

Lennart Arvidsson

Åhus

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.