Sveriges säkerhet viktig – både inre och yttre
Dagsaktuell debatt rör ofta den inre säkerheten. Inte minst ett stort antal så kallade ”skjutningar” tilldrar sig stor och berättigad uppmärksamhet. Viktigt för den allmänna känslan av trygget är att personal inom räddningstjänst och vård kan göra sitt jobb utan att bli anfallna av ligister vilka till och med medvetet gillrar fällor.
Straffskärpningar på en rad områden måste till. Personligen tror jag att dubblat straff för olaga vapeninnehav kan ställa till besvär för dem som nu ständigt rör sig beväpnade. Regeringen aviserar ett antal andra lagskärpningar och det är bra, men fortfarande hänger det på polisens förmåga, och då krävs det betydligt flera poliser, vilket först kräver flera utbildningsplatser och inte minst kvalificerade sökande. Bättre ingångslöner och premiering av dem som stannar kvar i ”yttre tjänst” kanske?
I gränslandet mellan inre och yttre säkerhet fanns mycket av vårt tidigare civilförsvar. Nedrustarna lyckades bara lägga ner cirka 90 procent av det militära försvaret men var desto mera framgångsrika när det gällde civilt-, ekonomiskt- och psykologiskt försvar. 100 procent raserades!
Utan rimligt trygg försörjning vad gäller el, vatten, livsmedel, mediciner och drivmedel i en kris- eller krigssituation kommer samhället att kollapsa. Det psykologiska försvaret möter idag dessutom helt andra utmaningar genom möjligheterna att, via de ”asociala medierna”, påverka stora grupper. Alla blåögda och naiva nedrustare som än en gång talat om ”fred i vår tid” bär ett mycket tungt ansvar för de brister vi nu tvingas leva med.
Det militära försvaret har senaste året fått lite nålpengar, men andelen av BNP, ligger fortfarande kring 1 procent. Vad krävs? Peter Hultqvist brukar säga att han inte vill vara med om någon anslagsbingo, men vi kommer inte undan att redan nu tala om vad försvaret verkligen ska få kosta in på 20-talet.
Önskelistan kan bli hur lång som helst men utan kvalificerat luftvärn, tunga rörliga sjömålsrobotar, ytterligare ett antal JAS och möjligheten att sätta samman brigadförband i så stort antal att vi undviker extrema transporter av de nu alldeles för få förbanden, har vi inte ett krigsavhållande försvar. Vad skulle detta kosta?
2 procent av BNP räcker en bit, men för viss materielanskaffning, till exempel Patriot vore en engångsupplåning att rekommendera.
Den nödvändiga utökningen av personalstyrkan tror jag bara kan ske med utvidgad värnplikt. Bättre ekonomiska förutsättningar för soldaterna och goda möjligheter att kombinera med civil utbildning krävs. Värnpliktsförband kan inte hålla samma klass som motsvarande med enbart yrkessoldater, men jag delar Peter Hultqvist uppfattning att ”kvantitet är också kvalitet”.
Låt Hultqvist sköta försvaret. När Löfvén och Wallström lägger sig i blir det bara strul!
Lennart Arvidsson
Åhus
