Tala klarspråk!

Debatt Artikeln publicerades

Replik till Gunilla Nordgren (M).

I en rad debattartiklar har företrädare för alliansen gått till motoffensiv mot den massiva kritik som riktats den hårda behandlingen av sjuka. Olika siffror på utanförskap och sjukfrånvaro upprepas godtyckligt och i de flesta fall vilseledande, vilket forskningen även påvisat (Björn Johnson Kampen om Sjukfrånvaron).

Nu hävdas att sjukfrånvaron under alliansens tid skulle ha minskat med 200 000, samma siffra som tidigare används för att beskriva minskningen av arbetslösheten. Det vore mycket intressant att få reda på hur denna siffra har räknats fram. Men det är sant att det skett en betydande minskning i antal sjukskrivningar även om det är betydligt svårare att fastställa vad olika siffror egentligen står för.

Vi tycker attmoderaterna borde tala klarspråk. Vad de lyckats med är att tvinga sjuka människor utan ersättning leva på socialbidrag eller tvingas ut i arbetsmarknadsåtgärder de omöjligen kan klara av och därmed försvinna ur statistiken för sjukförsäkrade. SCB har på Svenskt Näringslivs uppdrag tagit fram en rapport som visat att idag lever 140 000 personer utan någon som helst försörjning, och därmed hamnar utanför siffrorna både för sjukförsäkrade och utanförskap. Många människor vittnar om hur förnedrande det känns att leva på anhöriga.

I själva verket har sjukfrånvaron ökat i år på grund av många utförsäkrade nu återvänder till sjukförsäkring (http://www.akademikern.se/text/ett-sjukare-sverige). Den verklighet alliansen rätteligen bör ta åt sig äran för är konststycket att minska utanförskapet genom att utförsäkra samt neka människor rimlig ersättning. Bakom siffrorna döljer sig en brutal och skoningslös behandling av de människor som har det sämst ställt.

Rehabiliteringskedjan innebär att man som sjuk vid vissa tidpunkter ska prövas mot arbetsmarknaden samt att ersättningen gradvis sänks tills man hamnar i utförsäkring efter två och ett halvt år. Och då har man inte längre rätt till någon sjukpenning alls utan tvingas leva på aktivitetsstöd, vilket som lägst är 223 kronor per arbetsdag –skattepliktigt.

Visst håller vi medom att varje människa som blir frisk är en seger för såväl individ som samhälle. Men att skicka ut sjuka i arbetslivet är inget att stoltsera med. Tvärtom.

Idag sätts sjuka som uppnått bortre gränsen för sjukskrivning på ALU-jobb, det är inte värdigt ett land med ett trygghetssystem för alla. De som får leva på aktivitetsstöd och arbeta trots sjukdom känner sig inte särskilt synliggjorda, snarare fattiga och utmattade. Man ska ta hänsyn till individens förmåga och sjukdomsbild och inte stirra sig blind på antal dagar.

Solrosuppropet kräver att läkarintygen tas på större allvar och att människor ska behandlas med respekt även om de drabbats av sjukdom eller olycka. Detta rör inte en liten utsatt grupp, vem som helst av oss kan drabbas av dålig hälsa eller råka ut för något som gör att vi inte kan arbeta, heltid eller deltid.

Inom Solrosuppropet har vi lagt både tid och intresse på att lära oss om hur socialförsäkringen drabbar både sjuka som grupp och sjuka som individer. Visst har vi ett gemensamt ansvar för samhället därför väljer vi att gå ut med fakta och information om hur välfärdssystemet nedmonterats de senaste åren.