Tillgången på elkraft till rimliga priser är en nödvändighet
Problemet är att elnätet inte klarar av att leverera denna el. Trots att det snart är fjorton år sedan verket stängdes har inte Svenska Kraftnät byggt ut kapaciteten tillräckligt. Läget kommer dessutom att förvärras 2019-20 då två reaktorer i Ringhalsverket stängs. Elbrist hotar. Värst kommer södra Sverige att drabbas.
Eon, som äger mycket av elnäten i vår del av landet, förklarar till och med att det kommer att hota stora investeringar.
Systemet med elzoner, där Skåne ligger i den fjärde och sydligaste, infördes just för att betala utbyggnaden av överföringskapaciteten. Det har inte hjälpt, de planerade systemen är inte färdiga. När bristen nu ökar, kan det komma att skilja än mer än vad det redan gjort i elpris mellan Zon 4 och övriga Sverige. För ett tag sedan var priset dubbelt så högt i söder i förhållande till resten av landet. Skåne drabbas dubbelt, både elbrist och höga elpriser, med normala elpriser hade dessutom efterfrågan varit större och bristen besvärligare.
Med nedläggningarna av kärnkraftverken i söder har sårbarheten alltså ökat högst påtagligt för vår del av landet.
Det är inte alls bra, el är lösningen på åtskilliga problem. Eldriven järnväg och eldrivna bilar och lastbilar är delar av lösningen på koldioxidutsläppen från fossileldade transporter. Elvärme ersätter oljeeldning. El behövs för de datorterminaler och servrar som krävs för den ökade digitaliseringen.
Bortsett från att vi utan el knappt kan leva våra vardagsliv, så kommer elförsörjningen att stoppa många företagsinvesteringar. Ingen lägger en serverhall där det är svårt att teckna leveransavtal med garanti om 100-procentig tillgång till el.
Färjorna mellan Helsingborg och Helsingör har elektrifierats, koldioxidutsläppen har kraftigt minskat och den lokala luftkvaliteten förbättrats. Kommer de att ha tillräckligt med el de närmaste tio åren? Kommer någon att satsa på motsvarande investeringar i andra färjelinjer?
Tillgången på elkraft till rimliga priser är alltså inte som förr i tiden främst en tillgång för basindustrin. Det är en nödvändighet för de nya digitala branscherna och arbetstillfällena. Och för omställningen från fossilbaserad uppvärmning och fossildrivna transporter. Varje elförbrukande enhet blir energisnålare, men sammantaget behövs en säker och stabil tillgång på el. Trots att belysning nu är kanske 90 procent och vitvaror 50 procent elsnålare har elförbrukningen bara minskat 10 procent sedan toppen kring 1990.
När topparna kommer, kanske redan i vinter med vindstilla, kalla dagar i februari, då kan bristen bli större än någonsin och priserna på elbörsen skjuta i höjden. Vi blir tvungna att importera kolkraftverksproducerad el från utlandet, vilket varken är ekonomiskt eller miljömässigt hållbart. Vi har nämligen inte kvar någon reservkraft inom Skåne heller. Inte ens det räcker kanske, utan i värsta fall måste man denna kalla vinterdag tillfälligt stänga av hushåll och företag för att ha elkraft till samhällskritiska områden.
Att det fått gå så långt är en skandal, och denna osäkerhet måste åtgärdas. Vi behöver lösningar snabbare än de tio år som det beräknas att det tar att bygga nya kraftledningar.
Anna Jähnke (M)
Regionråd i Region Skåne
Ulrika Heindorff (M)
Riksdagsledamot, Skåne västra
Lars Püss (M)
Riksdagsledamot, Halland
