Varför ser svenskar småförbannade ut?

Insändarskribenten förstår inte varför svenskar ofta ser förbannade ut och upplevs otrevliga i vardagen.

Artikeln publicerades 21 juli 2017.

Det har hänt alltför många gånger för att vara en tillfällighet. Jag befinner mig i en spansk by nära havet och turisterna har som vanligt hittat hit. Mest engelsmän, några danskar, norrmän, fransmän och svenskar.

De sistnämnda är inte många. Men de är lättidentifierade av två anledningar. Den första är ansiktsuttrycket. De övriga nationaliteterna är glada och upprymda. Svenskarna däremot, har det där ilskna ansiktsuttrycket. De går omkring småförbannade, som om någon utsatt dem för en oförrätt de inte kan glömma. "Trumpenheten" som default mode. ”Being constantly pissed without no apparent reason”, svarar jag en brittisk turist som förbryllad undrar varför svenskar ser så arga ut.

Den andra identifikationsfaktorn är brölet, det där gutturala, aggressiva lätet som djur ibland kan undslippa sig när de vädrar en fara och är rädda att förvandlas till villebråd. Medan spanska ungar spelar beachvolleyboll går svenska tonåringar förbi med knutna nävar och säger något nedgörande om de spelande spanjorerna. Eller så utstöter de ett unisont bröl som låter som en idrottsramsa det känns angeläget att manifestera på en sandstrand med utsikt över ett knallblått hav.

En lokaltidning har nyligen uppmärksammat att svenskar nu börjar tillrättavisa spanjorer när de pratar för högt.

Jag vet inte om just vi svenskar är surpuppor jämfört med andra nationaliteter. Och naturligtvis har jag ingen som helst vetenskaplig grund för mitt påstående.

Men hemma i Sverige är det inte heller alltid så muntert. Folk hälsar sällan på varandra i hissen eller i omklädningsrummet på gymmet. Man undviker att mötas med blicken för att slippa hälsa. För risken finns ju att man tvingas utväxla några vänliga ord med främlingar.

Bättre då att titta ned i hissgolvet och stå ut under några plågsamma sekunder tills hissen når sin våning och man äntligen kan kliva av.

Skalden Erik Gustaf Geijer, (1784-1847), skrev: “I allmänhet visa sig svenskarna på offentliga ställen ej till sin fördel. Man tycks där anse det höra till saken att taga på sig en stursk min och visa sitt förakt för hövlighetens fordringar.”

Enligt en Gallup-undersökning är medborgarna i Panama och Costa Rica mest tillfreds med livet.

Jag vet inte vilka slutsatser man kan dra av allt detta men en förklaring kan vara att man i de länderna har “en kulturell tendens att fokusera på det positiva i livet”, enligt Gallup.

Det är naturligtvis trist för omgivningen att mötas av arga och misstänksamma blickar. Men allra svårast måste det nog vara för de arga brölarna själva. För om man inte ens kan koppla av på sin fritid, hur ska man då kunna njuta av livet överhuvudtaget?

Stefan Krakowski,

överläkare i psykiatri, författare och skribent

fd. Sverigerepresentant i Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter