Vem ska döma IS-jihadisterna?

Debatt ,
Interiör från internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Foto:BAS CZERWINSKI
Interiör från internationella brottmålsdomstolen i Haag.

IS slutstrid följs av en hel värld. Frågeställningen kring återvändandet av dessa så kallade jihadister till sina forna hemländer, blir till en allt mer spekulativ fråga.

Ska dessa krigsförbrytare förpassas ut ur landet, och returneras till sina respektive ursprungsländer? Vad menas med hemländer och ursprungsländer? Ska svenska jihadister födda i Sverige, avtjäna sina straff i Sverige? Dömda av en svensk domstol? Eller skall de utlämnas till de länder där de begått krigsbrotten.

Frågorna är många, känslosamma och upprörande. Ingen tvekan råder om de avskyvärda våldsbrott, dessa lejda soldenärer begått mot mänskligheten, trosinriktningar och kulturellt världsarv. För detta ska de dömas. Frågan ställs plötsligt på sin spets. Vem ska döma och hur?

Gällande internationell rätt är det mest lämpliga, att samtliga länder överlämnar sina IS rekryterares och soldenärers utredningshandlingar, (för soldenärerna del vid hemkomsten) till en internationell domstol. Där en dom förkunnas, oavsett de enskilda ländernas lagstiftning.

En sådan domstol finns i Haag. Det är inte bara krigsförbrytelser denna domstol eventuellt ska döma och beakta, utan även de skador IS tillfogat andra trosuppfattningar och världsarv. Juridiskt sett är det ett måste, för att ge allmänheten en insikt, om hur världssamfundet betraktar krigsbrott mot trosuppfattning och världsarv.

Hatet och föraktet mot andra trosuppfattningar, har varit en ledande tanke i IS filosofi. Bevis för samröre med IS som rekryterare, ska innebära en straffsats. För de som självmant anslutit sig till IS som legosoldat ska dömas efter grad av illdåd, begånget mot mänsklighet, trosuppfattning och förstörelse av kultursarv.

Gärningar mot trosuppfattning och kulturarv skalingå som bilagda åtalspunkter. Vilket på intet sätt kan förnekas av förövaren. IS egen filosofi står som garant. Bevisföringen är viktig för att kunna säkerställa ett straff, utifrån de stipulerade paragraferna för de mänskliga rättigheterna.

Bevisbördan för en internationell domstol blir tung. Men den blir lika tung för de åtalade i en domstolsprövning, där åtal ska motbevisas. Vi kan inte som enskilt land tro, att vi har möjlighet till att utdöma straff i Sverige, för begångna krigshandlingar och terroristhandlingar, utförda i ett annat land.

Vi ska gemensamt med andra länder, ta fram en gemensam bedömning för straff. Samt fastställa rätten till utlämning vid begäran på saklig grund, till länder där krigsbrotten är begångna.

Terrordåd är i lönndom utförd krigshandling, vilket ska betraktas som en allvarligare och mer föraktfullt brott. Den framkastade idén kring en avradikalisering är i sig ingen lösning, utan ska ses som en behandlingsform under utmätt strafftid. I vilka länder straffen ska avtjänas, bör bli en fortsatt fråga för en internationell domstol.

Vi står ännu långt ifrån en samordnad rättslig aktion. Det är hög tid, att vi påbörjar förbereda inför den kommande processen.

Per af Forselles