Vem vill spela utan spelregler?

Debatt Artikeln publicerades
Det gäller att alla spelar samma spel.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Det gäller att alla spelar samma spel.

Jag älskar brädspel. I alla former. Roligast av allt är kanske spelen där man får vara lite strategisk och taktiskt för att nå en vinst, och känslan av att man lyckats överlista ens motspelare kan leva kvar länge. Men spelet är bara roligt så länge alla följer samma spelregler, att alla helt enkelt spelar samma spel.

Därför gör det ont att andra partier inte riksdagen inte accepterar det parlamentariska läget och accepterar den praxis och de oskrivna regler som finns. Där man accepterar att en övergångsregering lägger en övergångsbudget i väntan på att en ny regering ska komma på plats. En regering som sedan till våren kan lägga en ändringsbudget.

En övergångsregering har till uppgift att hålla Sverige flytande, men detta utan att vara politisk. Våra ministrar varken ska eller får i sitt mandat vara politiska eller fatta nya politiska beslut. Och en övergångsbudget måste vara avskalad på politiskt innehåll. En budget där man alltså inte kan lägga in nya förslag eller pengar. Där inga vallöften kan införlivas. En budget för att helt enkelt hålla Sverige igång tills en ny regering och politik är på plats.

Att det då finns partier som väljer att lägga en budgetmotion som är ogenomtänkt och oarbetad för att sedan får igenom den budgeten med stöd av SD, som alltid bara vill ställa till oreda och som när det väl kommer till kritan ändå inte står bakom den budget de röstat igenom, gör mig både ledsen och arg. Och gör att det politiska spelat just nu inte är roligt.

Därför detta är en budget som ställer till det och som inte följer spelreglerna.

Vi har just nu en övergångsregering som inte får eller ska verka politiskt, men som nu fått en väldigt tydligt högerbudget med många konservativa förslag att följa. Förslag som jag som socialdemokrat såklart högljutt måste protestera emot.

Därför det är en budget som sviker dagens barn och unga. En budget som splittrar Sverige och som inte ger alla barn samma förutsättningar att lyckas. En budget skär ner på barn och ungas rätt till eget skapande och en meningsfull fritid genom till exempel Musik- och Kulturskolan då man tar bort det årliga utvecklingsbidraget på 100 miljoner kronor årligen och som sökts av 85 procent av landets alla kommuner för att bredda sin verksamhet och nå nya barn och unga som tidigare haft svårt att hitta till dessa kulturskolor.

En budget som föreslår att vi lägger ner Jämställdhetsmyndigheten, men kraftigt utökar RUT-avdragen. Vilken samhällsbild och vilken kvinnosyn vill M, KD och SD egentligen förmedla till kommande generationer? Framförallt då jag själv fortfarande hör alla berättelser från #metoo-upproret eka i mitt huvud och försöker komma på hur vi politiker på bästa sätt kan undvika att dessa övergrepp upprepas. Hur vi kan öka jämställdheten. Hur vi kan se till att kvinnor och män får samma förutsättningar att verka i samhället på lika villkor.

En budget som kraftigt skär ner på klimat- och miljöarbetet, trots att detta kanske är vår absolut viktigaste uppgift att lösa! Vi talar alla så fint och brett om att bygga det bästa samhället för våra barn och barnbarn men hur når vi detta samhälle, oavsett ideologi, och vi samtidigt låter planeten dö? Detta är och kommer vara vårt största svek mot våra barn och unga. Och det gör ont att det 2018 fortfarande finns politiker som vägrar inse detta.

Med det är också en budget som ger stora skattesänkningar för de som tjänar mest och som åter riskerar att skapa ett nytt klassamhälle. En budget där man skär ner på anslaget till arbetsmiljöverket trots att fler personer dör i arbetsplatsolyckor än i skjutningarna på våra gator. En budget där man gör det dyrare att vara med i facket, och som riskera att försvaga fackens möjlighet att vara en stark part i utvecklandet av arbetsmarknaden för våra arbetare. En budget där man gör kraftigare nerskärningar på arbetsförmedlingen för att nå sitt mål att slutligen lägga ner den och gör det svårare för människor att få en arbetsmarknadsutbildning. En budget som försämrar sjukförsäkringen och som ger minskat stöd till etableringen.

Hade vi haft en M/KD-regering på plats hade jag fortfarande tyckt att detta hade varit förödande förslag, men jag hade såklart fått acceptera att det är så det politiska spelet ser ut och att en regering såklart har rätt att lägga fram den budgeten man tror på och att den budgeten sedan kan vinna.

Men Sverige har ingen ny regering på plats. Ingen regering som i debatter kan stå upp för den lagda budgeten. Inga politiska ministrar som kan försvara de enligt mig dåligt lagda förslagen.

Istället står vi här. Med en övergångsregering som inget kan göra, men som nu måste följa den högerkonservativa budgeten utan att M, KD eller SD (som faktiskt var med och drev igenom den) behöver ta ansvar för konsekvenserna.

Spelet fortsätter alltså. Men frågan är hur länge det går att spela ett spel utan spelregler?

Anna Wallentheim

Riksdagsledamot S

Hässleholm

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.