Vi måste bygga upp ungas psykiska hälsa

Debatt Artikeln publicerades

Det digitala samhället breder ut sig, mobilanvändningen klättrar ner i åldrarna, samtidigt som kraven på våra barn höjs i skolan och genom sociala medier. I samband med en ökad digitalisering och en utökad kravprofil är det dock något mer som ökat – våra barns ohälsa.

Ungas psykiska ohälsa är ingen ny problematik; debatten har pågått länge och statistiken visar dystra, alarmerande rapporter om depressioner och hur mycket antidepressiva mediciner som skrivs ut. Enligt Folkhälsomyndigheten så har hälften av Sveriges 15-åringar återkommande psykosomatiska symtom. Det är inget nytt, men ändå görs inte tillräckligt för att stoppa de siffror som ständigt ökar i statistiken, i samhället och i våra familjer – i alla fall inte i Sverige. Självklart är det bra att bygga ut BUP, elevhälsan etcetera men genom att också jobba parallellt med mycket mer förebyggande så kan vi förhoppningsvis rädda många ungdomar genom att inte hamna i ”akutläge”.

Mår bra – går bra sägs det, men hur ska barn och ungdomar må bra om de inte vet hur de ska hantera sina egna och omgivningens krav samt det digitala trycket om de inte har några verktyg för HUR de ska göra det? Hur de ska hantera stress och prestation? Hur de bygger upp en stark inre trygghet genom att träna självförtroendet och självkänslan. Hur det ska hitta mening? Viktiga delar för att bemästra dagens samhälle. Föräldrar har såklart ett stort ansvar men skolan har en också en väldigt viktig roll med tanke på att det är den enda plats som är obligatorisk för våra barn.

I Norge och Finland har man satsat på att undervisa kring detta i skolorna. De har tagit barnens hälsa på högsta allvar. I Norge har man valt att genom införandet av ämnet ”Folkehelse og livsmestring” lägga fokus på psykisk ohälsa i skolan från och med år 2018, med målsättningen att alla gymnasium ska erbjuda ämnet från år 2020. I Norge har man valt att prioritera framtiden och kunskap.

För sanningen är den att om den psykiska ohälsan sprider sig mer kan det få oerhörda konsekvenser, inte bara för de drabbade barnens framtid, utan också för vårt lands framtid. Lär sig barnen inte att uttrycka och använda sig av de lärdomar och den kunskap som lärs ut i skolan är skolan ingenting värd – och mår barnen inte bra så kan de inte använda det de lär sig.

Jag vill därför att vi ställer våra politiker frågan; hur många barn till ska behöva äta antidepressiva medel innan något görs? Hur många barn till ska må dåligt för att de inte vet hur de kan hantera det moderna mediesamhället, den digitala närvaron och de högre kraven som ställs av skolan, omgivningen och i det sociala? Hur många barn till ska lida innan skolan förändras?

Vår värld moderniseras, skolan behöver göra detsamma; det är dags att vi går i våra grannländers fotspår. Det är dags att våra politiker vaknar nu – om inte för våra barn, så för en hållbar framtid.

Therese Albrechtson