Vore hemskt att vara utan kajornas liv och rörelse i stadsmiljön

Debatt Artikeln publicerades
Kajorna är ett gissel tycker en del.
Foto: kerstin frodig
Kajorna är ett gissel tycker en del.

När kajorna kommer för nära oss, dödar vi! När naturen kommer för nära oss kan vi inte acceptera detta hemska.

Då tar vi intelligenta varelser fram våra effektiva skjutvapen och dödar. För det är lätt och behändigt och kostar bara någon halvtimme av den utnämnde legitime skyddsjägarens tid.

Den 27 februari 2018 skrev Kristianstadsbladets reporter om hur kajorna intar vår stad.

Citat från reportaget; -”Förra året sköt kommunen 135 kajor i staden”. Till vilken nytta? Och vem i kommunen har rätt att bestämma över naturen och att det ska skjutas fåglar i stan, frågar jag mig med ett stort frågetecken?

I samma reportage uttalar sig Ulf Hansson att det är hemskt och äckligt att kajorna vistas i ”vår” stadsmiljö. Jag vill påstå motsats. Vad hemskt det skulle vara utan kajornas liv och rörelse i stadsmiljön. Vatten finns fortfarande, så tvätta av om det krävs.

Varför inte kräva kalhuggning överallt som kommunen har gjort utmed kanalen vid ”Utanverken”. Där är minsann rent och röjt, inga buskar överhuvudtaget kvar till fåglarna att vistas i eller grenar som hänger över vattnet för kungsfiskaren att sitta på och fiska från. Eller hugg ner de stora höga träden så att kajorna inte har någonstans att sitta eller bygga bo i.

Effektivt blir vi av med alla problem med det ni kallar för ”svartfåglar” och klart alla andra fåglar också som trivs i en miljö med natur. Men glöm inte att belamra er med all tänkbar skyddsutrustning för insekter; mygg, knott och så vidare. Ni förstår, alla insektsätande fåglar sköter om balansen av insekter. Även stickande insekter i vår miljö!

Naturvårdsmyndigheterna borde någon gång göra beslut till gangn för vår miljö och våra fåglar.

Vi övriga medborgare borde tänka efter en gång till om vi vill ha en levande omgivning eller en tyst naken stad.

Och sist, vad gör vi med alla hundägare, som inte sköter sin hunds behov, utan jag får mina kängor nerkletade med hundträck överallt, runtom i staden. Ska vi skjuta av?

Kerstin Frodig