Radar kan skingra mystiken

Degeberga Artikeln publicerades

De märkliga hålen i jorden i Degeberga kan nu få en lösning. Under måndagen anlände österrikiska experter som ska gå igenom jorden med georadar.

Det täckta släpet öppnas och en mindre traktor blir synlig. Framför traktorn finns en märklig anordning ditsatt, gul och bred som rullar mot marken.

– Den är faktiskt svensk, från Malå, säger Manuel Gabler från Archpro, ett institut som jobbar med gps och radarteknik för att utforska jorden på ett icke förstörande sätt.

Hans kollega Sebastian Floreny rattar runt den lilla traktorn på åkern, och kartlägger minutiöst meter för meter av det stora undersökningsområdet. Hela dagen ska de hålla på.

– Vi kan ta 1,2 meters bredd åt gången. Vi kör rad för rad och mäter ordentligt med vår utrustning, för att vara säkra på var vi varit och inte, berättar de båda forskarna som hör till Ludwig Boltzmann-institutet för virtuell arkeologi.

De kommer just från Norge, men har tidigare varit runt i Europa och utforskat olika arkeologiska utmaningar. Däribland Stonehenge.

– De hörde av sig självmant till oss, hade läst om vår utgrävning och tyckte den var intressant så de ville hjälpa till. Det betyder oerhört mycket för oss, de kan hitta helt andra saker än vad vi kan göra med en magnetundersökning, säger Ylva Wickberg från Sydsvensk arkeologi.

Exakt position

Sebastian tar fram en tallriksstor tjock antenn och skruvar fast den på den gula anordningen. Längst bak på traktorn fäster han en vanlig radioantenn.

– Tallriken är vår gps-antenn. Den här ger en noggrannhet på 2–3 centimeter. Den du har i bilen kan fela på flera meter, förklarar de.

En bit bort har Manuel Gabler satt upp en annan gps. Genom att den sätts upp på en plats som är utmätt, och har kontakt med traktorns gps, kan de räkna ut noggrannheten med små toleranser.

Med georadarn kan de sedan skicka vågor ner i jorden och skanna av fältet. På det viset upptäcker de variationer, byggnader, rester och andra spår efter tidigare mänsklig aktivitet.

Förhoppningsvis kan undersökningen resultera i en 3D-bild som visar de olika spåren.

Undersökningen görs för att klargöra mystiken med stolphålen. I området som grävs ut har det hittats spår från flera olika epoker. Dels en bronsåldersboplats, dels gravfält från romersk järnålder, dels en lång rad av härdar från yngre romersk järnålder. Men det mest märkliga är ett omfattande riktningsmonument, en så kallad dromos, från folkvandringstiden (cirka 400–550 år efter Kristus).

Monumentet har en absolut rak, regelbunden och minst 200 meter lång stolphålsrad i nord-sydlig riktning.

– Avståndet mellan varje hål är 4,65 meter och de har varit 0,9 meter i diameter. De är ner till 0,8 meter djupa, så det har varit rejäla stolpar som stått i hålen, säger Ylva Wickberg.

Letar spår

Men efter 200 meter upphör stolphålen tvärt. Arkeologerna har undersökt marken bitvis på andra sidan vägen, men inte hittat några spår. Nu hoppas de att georadarn, som kan gå igenom ett större område utan att behöva gräva, ska hitta ifall raden plötsligt viker av.

– Och hittar de inget, då vet vi att raden plötsligt upphör. Oavsett vad de kommer fram till, ska det bli spännande att få del av resultaten, säger hon.