Acceptera och bli din egen bäste vän

Familj

Artikeln publicerades 7 januari 2005.Att leva ett liv, inte vinna ett krig, heter Anna Kåvers bok som kom för ett par månader sedan och redan tryckts i tre upplagor. Boken är tänkt som både en självhjälpsbok och ett komplement i professionell psykoterapi. Den betonar gång på gång att acceptans är ett förhållningssätt som ofta innebär eller leder till någon slags förändring.

Anna Kåver arbetar med metoden i sitt arbete med självdestruktiva och suicidala kvinnor inom psykiatrin i Stockholm och Uppsala. Hur ska jag kunna acceptera att han förgrep sig på mig? är den första fråga ett incestoffer ställer när det blir tal om acceptans.

– Men det handlar inte om att acceptera själva handlingen, den är ju avskyvärd, utan om att acceptera att det hänt så att man kan gå vidare, säger Anna Kåver. Det handlar om att stå ut med att ha starka negativa känslor som väcks av att tänka på eller minnas hemska händelser.



Acceptansbegreppet och medveten närvaro, som hennes kollega Åsa Nilsonne nyligen skrivit om, är inslag i den dialektiska beteendeterapi som Anna Kåver ser som ett slags tredje våg inom den beteendeterapi som hon arbetat med i snart 30 år.

På 1950-1960-talen lade beteendeterapin tonvikten på beteendet. På 1970-1980-talen kom den kognitiva beteendeterapin som kompletterade med ett fokus på tankar och hur de färgar känslor och beteenden.

Dialektisk beteendeterapi, DBT, som började praktiseras på 1990-talet, handlar till stor del om att stå ut med starka negativa känslor utan att begå destruktiva handlingar.

Anna Kåver beskriver dialektisk beteendeterapi som en terapiform som passar många olika patientgrupper. En gemensam röd tråd i DBT är att hjälpa patienterna att vara i nuet och att kunna stå ut med det.



Att vi har svårt att acceptera våra känslor och flyr in i missbruk, jobb, självdestruktivitet och fastnar i bitterhet, är egentligen inte konstigt. Det är nedärvt i oss att vi ska försöka undvika negativa känslor precis som vi spottar ut en sur frukt. Men alla känslor fyller en funktion.

– Rädsla är nödvändig för vår överlevnad, säger Anna Kåver, den håller oss vaksamma och alerta. Vår förmåga att känna sorg får oss att inse att vi bryr oss om våra nära, vi håller ihop. Ilska får oss att skydda oss själva mot till exempel hot och orättvisor.

Det är när vi tror att en tillvaro utan negativa känslor är det friska och rent av normala som vi får problem.

– Känslor i sig dödar inte, säger Anna Kåver. Man dör inte av ångest eller sorg även om det kan kännas så. Däremot kan man skada sig själv och andra med destruktiva handlingar som kommer ur känslorna.



Bristen på acceptans gör att vi binder massor av energi. Vi kämpar en strid som aldrig tar slut.

– Det går inte att förändra allt, säger Anna Kåver. Vi måste acceptera livet som det är och oss själva som vi är med alla våra begränsningar. Vi bär med oss vårt inre bagage hur mycket vi än gör om oss på utsidan. Det gäller att bli sin egen bäste vän.

Den som accepterar verkligheten och sig själv får lugn och självrespekt på köpet och minskar sin ångest och frustration. I Anna Kåvers bok finns en manual att följa i åtta steg. Det sista steget poängterar att man måste acceptera sig själv även när man inte klarar att acceptera sig själv och tillvaron till fullo.

– Den som accepterar sin situation är den som kan göra något åt den. För vinner gör den som slutar kriga. (TT Spektra)

Lena Mattsson



Åtta steg för att acceptera i stunden

1. Ta ett djupt andetag och slappna av i händerna i en vilsam ställning.

2. Notera och beskriv din omgivning här och nu och utan att värdera.

3. Notera och beskriv din kropp och ditt inre här och nu och utan att värdera.

4. Fatta beslutet – välj att acceptera och bara ha det du uppmärksammat.

5. Besluta dig för att acceptera det om och om igen.

6. Acceptera i handling – gör det som behövs.

7. Undvik inte ... fly inte ... förvräng inte ... stäng inte av.

8. Acceptera att du inte kan acceptera– respektera dig själv.