Åke Moberg har tackat för sig

Familj Artikeln publicerades

Åke Moberg är död.Mellan åren 1947–55 vann IFK Kristianstad nio (!) SM-medaljer – bland annat tre guld – och det var Åke Moberg som var spelmotorn och hjärnan bakom framgångarna.

Totalt blev det 20 säsonger i IFK-tröjan, 13 av dem i allsvenskan, mellan åren 1944-58. Han spelade 358 matcher i IFK-tröjan och gjorde 942 mål.

Jag såg aldrig Åke Moberg spela. Han la av ett par år efter att jag föddes, men jag träffade honom flera gånger och hörde ännu flera historier om honom. Från farsan min. Och från Alf Braun, mannen som har IFK:s historia samlad i databasen norr om axlarna.

Enligt Braun skrev tidningen ”Der Handball i Dortmund” följande rader om Åke Moberg efter en landskamp: ”När den blonde, snygge Moberg var på banan uppnådde det svenska spelet den där fulländningen som en skicklig symfoniorkester kan nå under en världsberömd gästdirigents ledning”.

Betyg nog.Åke Moberg var spelmotorn som förenade elegans, bollsinne och effektivitet. Han var vad vi i dag kallar ”en riktig lirare.” En spelare som bar tröja nummer sju, i så väl klubblaget som i landslaget.

På den tiden spelade lagen med olika kedjor. Kedjan med Åke Moberg, Evert Sjunnesson och Erik Nordström var fruktad. Mellan den 5 november 1950 och den 25 oktober 1953 spelade IFK 28 matcher i Sporthallen utan att förlora en enda match. Under tre år var IFK obesegrat på hemmaplan. Eleganten Åke Moberg, storskytten Carl-Erik Stockenberg och grabbarna vann 27 matcher och spelade en oavgjord inför en fanatisk och minst sagt enögd hemmapublik. Målskillnaden var ofattbara 452–297.

Ett lag byggt från grunden, format av kärleken till sporten och till varandra. Ett kamratlag – ett lag som spelade tillsammans i många år och som trivdes med varandra både på och utanför plan.

Åke Moberg var naturligtvisockså en viktig spelare för landslaget. Han debuterade som 20-åring 1946 mot arvfienden Danmark i Köpenhamn. En debut som höll på att komma av sig rejält.

Åke Moberg blev inte insläppt i den fullpackade KB-hallen. Han kom med skolmössan käckt på nacken och höll sig i bakgrunden. Vaktmästarna satte upp kalla handen och vägrade släppa in Åke.

Landslagsbasen Curt Wadmark fick gå ut och hämta in debutanten som presenterade sig rejält på banan och sportskribenterna var lyriska i sina omdömen.

Totalt blev det 46 landskamper och 74 mål.

Nu var inte Åke Mobergbara handbollsspelare. Han var officer på I6/P6 och här kom han i kontakt med militär femkamp som handlade om hinderbana, gevärsskytte, hindersimning, handgranatkastning och terränglöpning.

Och Åke behärskade även den sporten. Han blev individuell världsmästare både 1953 och 1954 samt lagvärldsmästare hela fem gånger.

1954 svarade han för bragden att bli världsmästare i både handboll och militär femkamp. En prestation som gav honom Rundturens guldmedalj.

Som pensionär hälsade jag påÅke och hans fru Ingrid vid ett par tillfällen. Dels hemma på Kulltorp, men också i sommarstugan i Äspet.

Senaste gången var sensommaren 2010. Då, för drygt två år sedan, hade Åke kvar klippet i steget. Vi tog bilder på honom när han promenerade på stranden. Promenader som höll honom i form. Förutom promenaderna spelade han golf och tennis.

Och så följde han IFK. Minst en match per säsong såg han, men han var inte helt förtjust över utvecklingen. Handbollen i dag var för mycket fribrottning för att passa liraren Åke Moberg.

Han hade åsikter – om IFK och om handbollen i regionen. Åke var bland annat övertygad om att Kristianstad Arena skulle lyfta klubben. Han hade nämligen varit med om samma sak själv.

Från Korridoren via Sporthallen till Idrottshallen. Åke Moberg hade varit med på hela resan. En resa som gjorde honom till en av Kristianstads största idrottsmän genom tiderna. Definitivt den mest kände och beundrade.

Nu konstaterar jag att änglarna har fått en lekkamrat. Ett bollgeni att leka med.

Åke Moberg blev 86 år.