Låtsas-skilsmässa höll ihop familjen

Men måste man skilja sig?

Kanske kan man vara skild bara på låtsas.

För tre år sedan stod Kristina Haggård och hennes man Lennart inför faktum. De skulle skiljas. Men i stället för att gå skilda vägar valde de, efter många och långa diskussioner, att fortsätta leva tillsammans - men med ett vardagsliv som skilda på låtsas, med ansvarssysslor varannan vecka och egen tid varannan.

Det var när andra barnet kom som det började krisa i relationen. Vardagslogistiken höll på att knäcka familjen. De gjorde alla sysslor parallellt med varandra, vilket ofta gav upphov till tjafs och gräl.

Både Kristina och Lennart kände sig tömda på energi och kärleken mellan dem gömdes bland alla måsten och krav.

– Vårt problem var att vi stod i givakt båda två - hela tiden. Vi försökte så starkt att hjälpas åt att vi stod i vägen för varandra. För oss fungerar det bättre att ena veckan ensam ta hand om hem och barn och slippa stämma av om allting och nästkommande vecka lämna över till den andre, säger Kristina Haggård.

Många i familjens omgivning har tyckt att familjens nya liv gör att de inte längre är lika tillgängliga och några undrar hur man kan vara ifrån sin familj varannan vecka.

– Det handlar inte om att vända sina barn och sin partner ryggen. Den vecka du inte har ansvaret för hushållet och barnen kan du umgås med dem förutsättningslöst och utan krav, plus att du får viktig egen tid, menar Kristina Haggård.

Sedan hon och Lennart började leva efter sin egenskapade metod, tycker hon att hon har fått mycket större möjlighet att planera sin vardag, eftersom det finns en förutsägbarhet i tillvaron.

– Tidigare blev det ofta tjafs om vantar som inte fanns på sin plats och vem som skulle göra vad. De momenten är helt borta nu. Jag har också blivit tacksam för all den hjälp och det stöd jag får av min man, i stället för att förvänta mig det.

Kristina Haggård tycker att familjen är mer tillgänglig nu än tidigare - förutom två kvällar i veckan då hon och Lennart har schemalagd tid, bara för varandra.

Myskvällarna, som de kallar dem, var allt annat än enkla i början, när paret stod på randen till att gå skilda vägar, erkänner hon.

– Vi satt och njöt av mat och dryck men hade ingenting att prata om, minns hon.

Men allteftersom har de gemensamma kvällarna blivit en viktig förutsättning för familjens välmående.

– Tidigare var vi inte så uppskattande mot varandra, de här kvällarna har fått oss att vara det. (TT Spektra)