Sammansvetsade bröder trivs med livet

SKEPPARSLÖV. I slutet av fruntimmersveckan fyller Karl år. Bara några dagar senare är det Nils-Algots tur att fira. I år ställde de till med kalas för Karl. Han fyllde ju jämnt, 85 år.

Då blev det smörgåstårta och spettkaka till de närmare 15 släktingar och vänner som kommit. Om två år är det dags igen. Då fyller Nils-Algot 90 år.

Varje gång håller de kalaset i sitt museum, ett rum fullt av gamla saker som ett uppstoppat älghuvud, en gammal trattgrammofon, kungatavlor, ett stort bord och prydnadssaker. Huset ligger en bit från föräldragården.

Sund liv

Att fylla 85 och 88 år känns inget särskilt, tycker de. De känner sig ungefär som vanligt. Men när vi undrar hur man ska bära sig åt för att uppnå en så aktningsvärd ålder kommer svaren snabbt.

– Man ska inte röka och inte använda alkohol, säger Nils-Algot.

– Och inte knarka, tillägger Karl.

De har varit medlemmar i IOGT-NTO sedan 1941 och 1942, när de fick kompisar som var med. Nils-Algot berättar om hur deras far varnade dem för att röka och det har aldrig varit svårt att stå emot frestelsen, även om många runt om dem rökte och drack.

– När jag dansade i Rin-gelund sade någon ”ska du inte ha dig nåt”, men jag sade att ”du kan själv ta ditt skit”, säger Nils-Algot.

Renare luft

Karl konstaterar att de har renare luft nära skogen ute på landet än de som bor i stan. Det kan också påverka hälsan.

Det känns onekligen friskt att sitta i trädgårdsmöblerna på deras gräsmatta, under ett noggrant uppsatt partytält ifall det skulle bli regn. Fåglarna kvittrar, syrsorna sjunger och humlorna surrar in och ut ur Stormhattens blommor.

Myggorna är ettriga, men bröderna är vana. När Nils-Algot berättar för Karl att han har en mygga på kinden säger han bara ”tro det” och viftar bort den.

Trädgården anlades av deras farmor för nästan 100 år sedan. Nu sköter Karl den minutiöst. Varje vår köper de nya tagetes som nu lyser i orange och gult framför huset. Stormhattarna kämpar med stockrosorna om vilka som ska bli högst.

Smeder på P2

I det vita huset som deras farfar byggde har de bott större delen av sina liv. De åkte skolbuss härifrån till skolorna i Önnestad och Skepparslöv. Efter sex år i folkskolan gick de i lära till smed och fick sedan jobb, Nils-Algot i Önnestad och Karl i Nöbbelöv. Då rasade andra världskriget, men tack vare gården hade de mat hela tiden.

Efter kriget fick de båda jobb på P2 i Hässleholm.

– Hade man läst till smed kom man in på vilken arbetsplats som helst, säger Nils-Algot.

1951 dog deras far och ett par år senare fick deras mor blödande magsår. Då slutade Karl på P2 och begav sig hem för att ta hand om gården. Nils- Algot slutade på P2 några år senare. Karl har bott kvar sedan dess, Nils-Algot har bott några år i Kristianstad, men återvände hem när han och sambon separerade.

Lagat taket

Nu hjälps de åt att sköta hushållet. De senaste tio åren har de inte haft några djur, men innan dess hade de kor, höns och får.

I sommar har de lagat taket på stallet, men de har också sett vidare vyer. I maj åkte de på bussresa till Paris i sex dagar och såg både Versailles, Notre Dame och Eiffeltornet.

– Jag hade tänkt det länge, men det har inte blivit av förrän nu, säger Nils-Algot.

Nöjda med livet

Han tar fram bilderna och visar. De gillade att resa redan på 1950-talet. Då var de i Stockholm, Oslo och Karlstad. Någon gång har Nils-Algot åkt så långt bort som till Syracusa i USA, på IOGT:s världskongress.

När de begav sig till Paris i år tyckte någon att de var för gamla för att resa, men det fnyser han bara åt.

– Det var inget med det. Det var bara att följa med.

Under sommaren har de också varit i Åre på IOGT-NTO-konferens. Då tog de tåget. Det gick också bra. Snart ska de till Tyskland med pensionärerna i SPF.

De har inte tänkt ut några andra resmål, men när Karl har funderat en stund kommer han på ett.

– Italien har vi aldrig varit i.

De är nöjda med året som gått sedan de senast fyllde år. Visserligen kom Nils-Algot aldrig med i ”Körslaget”, fastän han sjöng upp för Ann-Louise Hanson. Men han är inte besviken, han fick ju visa henne bilden av det hus där hennes farfar bodde, i Skepparslöv.

Själva trivs de med livet på gården, även om de inte har vatten indraget och måste åka iväg för att duscha en gång i veckan.

– Mat och husrum är det viktigaste. Och att sova gott om natten, konstaterar Nils-Algot.

Nöjda med sin tillvaro

”Mat och husrum är det viktigaste. Och att sova gott om natten.”

Nils-Algot Nilsson

Två födelsedagar på en vecka

Trivs på föräldragården. Största delen av sina liv har Nils-Algot och Karl bott på föräldragården. Där trivs de.