Ett kliv närmare parader och högvakt

ÖNNESTAD. En hästsko i guld glittrar på ena hörntanden. Det finns ingen tvekan om vad Michelle Svensson tycker om. Hästar.

– Man fäster sig vid dem. Jag gillar dem verkligen. Alla är olika personligheter.

Hon började rida som sexåring i Kristianstads ridskola. Redan i mellanstadiet bestämde hon sig för att jobba med djur och helst hästar. I dag går hon sista året på Önnestadsgymnasiets hästsportprogram. Ämnena i stort motsvarar naturvetenskapligt program, men på schemat finns också hästkunskap, häst- och stallskötsel och ridning.

De morgnar när hon ska rida ryktar hon hästar, fixar deras hovar och sadlar dem. Men hur betygsätter man egentligen hästkunskap och ridning?

– De tittar på samspelet med hästen. De bedömer om man gör rätt, om samarbetet är harmoniskt och stabilt, säger Michelle.

Nu under tredje året har hon och klasskamraterna fått välja inriktning – dressyr, hoppning eller fälttävlan. Michelle valde hoppning och dressyr, för att kunna nå sitt mål: att jobba på livgardet. Nästa vecka ska hon för första gången se hur de jobbar.

I fem veckor ska hon vara praktikant på den beridna högvakten.

– Jag längtar verkligen, men är rätt nervös för att göra fel. Man vill ju göra sitt bästa, säger Michelle.

Beridna högvakten är de ståtliga ryttare som rider i parader vid statsbesök, nationaldagsfirande och kungliga bröllop. Ett 60-tal hästar ingår i deras stall.

Michelle är den första eleven från Önnestadsgymnasiet som fått göra praktik på den beridna högvakten. Hon fick ja så fort hon och pappa hjälpts åt att skriva ett mejl till dem. Än så länge vet hon bara att hon ska ta med sig stallkläder, så hon vet att mockning väntar, men hon ska också få rida.

Att hon drömmer om jobb just på livgardet har en enkel förklaring: hon tycker om militären och hästar. Hon är redan medlem i Flygvapenfrivilliga, FVRF Syd, där hon får lära sig hur man spanar, skjuter med luft- gevär och testa tårgasmask.

Tidigare praktikperioder har hon varit lite närmare hemmet i Kristianstad, hos dressyrryttaren Anna Svanberg i Rinkaby och hoppryttaren Sari Farajalla i Vinslöv.

– Det var roligt att vara där. Vi lärde oss mycket, fick rida mycket och följa med på tävlingar.

Fortfarande hjälper hon till hos Sari Farajalla på helgerna. Och varje eftermiddag när hon kommer hem från skolan sköter hon om sin egen häst, sexåriga Baccari. Honom kommer hon att sakna under praktikveckorna, då han ska ridas av tjejen som ägde honom tidigare.

– Jag älskar honom. Han är så gullig.