Tog upp sitt musikintresse på äldre dar

ÖSTRA GÖINGE. Lars-Åke Paulsson är aktiv i Missionskyrkan i Osby. Och det var där som intresset för att återuppta sitt fiol spelande väcktes till liv för drygt två år sedan.

– När Vailet tog fram sin fiol frågade jag om jag kunde få prova. När jag höll i den så kändes det som att detta har jag ju gjort förut. Jag har alltid varit sugen på att spela något instrument, men inte hunnit, säger Lars-Åke som bland annat varit lärare på Naturbruksgymnasiet i Osby.

Våren 2009 gick han i pension, ett år i förväg, och lämnade sin tjänst som rektor för Wendesgymnasiet i Kristianstad.

– Då hade jag precis hittat tillbaka till fiolen. Jag gick in på Tradera och budade hem en fiol för 1 500 kronor. Sedan tog jag kontakt med Sverker Eriksson på musikskolan och sa att jag blivit med fiol och att nu ska det spelas.

– Den går att spela på, men inte mycket mer sa Sverker, minns Lars-Åke och skrattar. Nu har han uppgraderat sig till en betydligt bättre fiol.

Fiolen anses av många vara världens svåraste instrument. För att bli riktigt duktig krävs timmar och åter timmar av träning. Lars-Åke spelar en gång i veckan för Sofia Jönsson.

– Och så övar jag en, två timmar hemma om dagen. Tänk om jag lagt ned lika många timmar på att lära mig ett instrument som jag gjort på datorer genom åren, då hade jag varit duktig. När modet sviker och man vill ge upp så brukar jag tänka på våra fantastiska idrottsmän. Oavsett hur duktig du är eller vilken fallenhet du har så krävs det ändå oerhört mycket arbete för att lyckas.

– Men det är värt all tid då du märker att du gör framsteg och att det hela tiden finns mer att upptäcka i denna sköna konst. Strävan måste ju inte tvunget vara att bli världsbäst, gemenskapen med andra som också spelar är väl så värdefull.

Han fick snabbt chansen att vara med i kammarorkestern.

– Första konserten var en mindre chock. Det gick så fort och som nybörjare var det inte lätt att hänga med i notsvängarna. Men det är en enorm tillfredsställelse att spela i ett så stort sammanhang och när tonen stämmer. Gränsen mellan att fiolen är njutbar eller en pina är hårfin.

Drömmen är att en dag få framföra ett solo:

– En dag lyssnade jag på ett solo från ”The Secret garden”, tänkte att det kan väl inte vara så svårt och testade att spela in mig själv. Ganska omgående insåg jag att jag har nog en liten bit kvar dit. Konsten att inte bara rent tekniskt spela noten utan att även få fram den njutbara tonen, det tar lite tid.

Helt ovan vid instrumentet är Lars-Åke inte. Han började spela fiol som 10-åring och slutade som 14-åring.

– Det var mer något som jag genomled. När du bara har förgasare och fotboll i huvudet är fiolen ingen höjdare, varken för en själv eller bland kompisarna. Gladast när jag slutade var läraren och den glädjen delade vi säkert båda två!

50 år senare, nästan på dagen, tog han upp fiolen i Missionskyrkan.

– Har du spelat som barn sitter tagen i, det går alltid att börja om. Det ger så mycket att ta upp den gåvan igen. Det rekommenderar jag verkligen!