En annorlunda volontärupplevelse

– Vi var aldrig rädda. Vi träffade dem under trygga omständigheter och de skulle aldrig skada oss, snarare beskydda oss. Vi blev som deras vänner. Men visst var det lite olustigt när det visade sig att många av dem hade andra människors liv på sina samveten, säger Fredrika Persson.

Det blev inte riktigt som de hade tänkt sig, men nu, tre veckor efter hemkomsten längtar de tillbaka. Fredrika Persson från Vä och Isabel Oscarsson Liebel från Österäng undervisade dagligen på en skola i Kapstaden. Två gånger i veckan träffade de en grupp killar mellan 17 och 24 år, för att spela fotboll. De fick lära känna killarna som genomgick ett sex månader långt program för att ta sig ur gäng, kriminalitet och droger. De blev förvånade över den vänlighet och respekt de mötte hos de före detta gängmedlemmarna.

– Konstigt nog var det han med det värsta renomméet som var trevligast av dem alla, säger Isabel.

Killarna berättade att för dem var det naturligt att tillhöra ett gäng, de behövde gänget för att känna sig trygga. Men att resultatet ofta blev våldsdåd och kriminalitet. En av dem kom deppig till fotbollen en dag, det visade sig att en av hans bästa vänner hade blivit dödad. Strax därefter försvann han från programmet.

– Förmodligen ville han hämnas sin vän, och sånt har de ingen tolerans för, han blev utesluten direkt, berättar Isabel.

Även om de är nöjda med sin resa hade de trott att de skulle ta hand om barn och såg sig själva spela med barnen på någon typiskt afrikansk gräsplan med dammet virvlande runt fötterna. Nu hamnade de med jämnåriga gängmedlemmar på en asfalterad plan mellan några byggnader och fungerade som lärarvikarier resten av tiden.

Enligt volontärförmedlingen skulle de bo hos familjer i kåkstäderna men väl på plats fick de ta in på ett fint vandrarhem tillsammans med andra volontärer.

– Vi bodde jättefint, och hade jättekul med de andra volontärerna så det är vi verkligen inte ledsna för, säger Fredrika.

Direkt efter studenten bestämde de sig för att åka ut som volontärer. Sydafrika skulle passa bra eftersom alla kan engelska. Med hjälp av internet sökte de fram bästa volontärförmedlingen, billigast var en organisation i Nya Zeeland, så det fick bli den. De fick stipendium på 7 000 kronor från Folke Bernadottes minnesfond.

– Det finns jättemånga stipendier att söka. Bara man har lite tålamod att leta fram dem kan man ofta få pengar till sin resa, säger Fredrika, som tidigare varit volontär i Guatemala och hoppas kunna åka till sommaren igen.

De landade i Sverige den 26 december.

– Vi ville vara där så länge det gick, och bokade vår biljett på 89:e dagen, turistvisat räckte bara i 90 dagar, säger Isabel.

Nu söker Fredrika jobb i Kristianstad och Isabel siktar på att flytta till London en period. Svårast var att vänja sig av med Afrikas avslappnade förhållningssätt till tid, här är allt så noga berättar tjejerna.

– Särskilt när det gäller bussar, i Sydafrika var det bara att gå ut till vägen så kom den. Första dagen i Sverige missade jag tre bussar innan jag äntligen kom iväg, säger Fredrika.