”Utan träning känns det inte bra”

Varje måndag står hon i mitten av Branthallen och håller i Bromöllagymnasternas gympapass. Runt omkring henne kämpar motionärer med styrka, kondition och koordination.

– Vi är cirka 80 stycken i gruppen. Måndagar verkar vara en bra dag för gympa. Många vill röra på sig efter helgen, säger hon.

Själv provade hon sitt första gympapass 1976. Hon hade då fått sitt andra barn och ville börja motionera. Hon gick med i den dåvarande föreningen Lätt bli nätt i Bromölla och när hon hade provat på några gånger blev hon tillfrågad om att bli ledare. Efter en utbildning för Skånes gymnastikförbund höll hon snart sitt första pass.

– Jag var väldigt nervös. På den tiden var gympa väldigt strikt. Man fick inte göra bort sig. Det var inte som i dag då man kan improvisera om något går fel. Då hade man oftast inte egna program utan använde något man fått vid en utbildning. Gympan har utvecklats mycket under åren och det har blivit friare och lättsammare.

Ett pass i veckan utvecklades till som mest fyra pass i veckan i två olika före–ningar samtidigt. Förutom Lätt bli nätt ledde hon även pass för IFÖ Bromöllas gymnastiksektion. När de två föreningarna slogs sig samman med ytterligare två föreningar 1992 och bildade Bromöllagymnasterna följde Ing-Britt Rosenqvist med.

Innan sammanslagningen hade hon även suttit med som styrelseledamot i båda föreningarna. Vid hopslagningen bestämde hon sig för att satsa helt på passen, som tar mycket tid att sätta samman.

– Det är viktigt att man jobba igenom hela kroppen. Det ska vara lika delar styrka, koordination och kondition. Det är omöjligt att göra ett program som passar alla. Men jag har sagt att det är upp till var och en att göra vad de kan. Jag gör ett program där alla inte behöver hoppa. Och jag har alltid två låtar att springa till. Då kan man gå i rask takt i stället för att få upp pulsen.

Vad är det som driver dig?

– Det är en speciell känsla när man står i mitten och ser så många göra likadant. Att se att så många vill komma och är glada och ler. Man blir lojal mot alla som kommit. Dessutom är det ett sätt för mig själv att röra på mig. Jag måste gå dit och jag måste ta ut rörelserna till max. Ledaren kan inte fuska.

Även om hon tycker att det är roligt är hon nu på väg att försöka trappa ner. Planen är att låta någon annan ta över hennes gympapass. Men den har hon sagt förut och ändå fortsatt.

Att sluta träna helt om hon slutar som gympaledare är det inte tal om. I stället blir det styrketräning.

– Jag har alltid idrottat. Inte på hög nivå utan i liten skala. Det har varit friidrott, lite handboll och i Venestad där jag växte upp tränade jag fotboll med pojklaget. Och jag har joggat mycket men det blir det inte så mycket längre eftersom det känns i ben och höfter. Ett tag cyklade jag och min man runt Ivösjön varje lördagsmorgon.

– Utan träning känns det inte bra i kroppen. Jag är van vid konditionsträning som ökar förbränningen. Känslan när jag inte tränar är svår att beskriva men jag blir inte nöjd med mig själv.