Historien om den innebandyspelande pojken som påstods ha blivit övergiven av sin pappa gav ny fart till debatten om barn som pressas att prestera. Pojken hade trots allt inte blivit lämnad, men på Riks-idrottsförbundet berättar man att fler lokalföreningar hör av sig med frågor om hur man kan hantera föräldrapressen. Förbundets ordförande Karin Mattsson Weijber tror att det handlar om att föräldrarnas roll i barnens idrottande har förändrats.
– Om man backar 15 år så var fler föräldrar aktiva i föreningarna, som tränare eller på andra sätt. Nu är det vanligare att man ”lämnar in” barnen hos föreningen med känslan av att man köper en tjänst, och då blir förväntningarna annorlunda.
Karin Mattsson Weijber tror också att det handlar om att barnen är i fokus på ett annat sätt nu än tidigare – på gott och ont. Man investerar mer tid och pengar i barnens fritid och väntar sig större utdelning.
– Men man får ju inte glömma att idrotten ska vara rolig där och då, det behöver inte vara en investering för framtiden. Och hur bra en tio- eller tolvåring är på en idrott säger väldigt lite om hur bra personen kommer att vara som senior. De som är bäst i lagen som barn är oftast de som är födda tidigt på året och har hunnit mogna lite mer.
Barn som blir pressade reagerar olika – från att bli tillbakadragen och tappa all motivation till att pressa sig ännu hårdare. I båda fallen gör man barnen en björntjänst, menar Olof Risberg, psykolog på pojkmottagningen i Stockholm.
– Barn är väldigt beroende av sina föräldrars åsikter, och att bli pressad upplevs väldigt sällan som positivt. Energin och lusten att idrotta måste komma från barnet, och lust är ju en stor framgångsfaktor.
Olof Risberg menar att man som förälder måste ta barnens idrottande för vad det är och fråga sig för vems skull man engagerar sig.
– Det sägs ju att musikkritiker är misslyckade musiker, och det ligger väl något i det. En del föräldrar driver barnen att lyckas där de själva misslyckades. Då är det ju för resultaten och inte för barnets skull som man gör det.
Kolla upp föreningen så att den verkar bra – respektera sedan idrottsledaren, och låt han eller hon leda utan att du lägger dig i.
Ge positiv uppmuntran och konstruktiv kritik, analysera insatsen tillsammans med barnet; varför gick det som det gick, hur känns det nu?
Våga säga att det inte är hela världen att förlora, även de bästa idrottarna har fått lära sig att ta förluster.
Försök ha barnets bästa för ögonen och inte dina egna önskningar. Fundera på för vems skull du är engagerad.
Ha ett långsiktigt perspektiv på prestationer. Att bli bra på en idrott förutsätter att man tycker att det är kul och vill fortsätta.
Forskaren Christian Augustsson frågade 600 barn i en avhandling vid Karlstads universitet 2007 om de blivit pressade av sina föräldrar i idrottssammanhang. 19 procent av barnen hade någon gång upplevt obehag i samband med sina föräldrars engagemang för deras idrott. Avhandlingen visade också att barn som utövar dyra eller tidskrävande sporter som till exempel golf, tennis, ridning eller simning är mer utsatta för föräldrapress än andra, även om det förekommer inom alla idrotter. (TT Spektra)