Hon gör det med hjärtat

TYRINGE. Åldern ser hon inte som någon nackdel, snarare en tillgång. Inför intervjun förklarar hon att det bara är på pappret hon är pen- sionär, och inte tänker sluta.

– Det är viktigt att alla blir roade, sjuk som frisk, gammal som ung. Vilken man är spelar ingen roll, bara man gör människor glada. Sången och musiken är mitt liv, och det tror jag gör att jag håller mig frisk.

1 Hur det började

– Jag har spelat och sjungit sedan jag var liten, På fester, i dansband, i tävlingar. Fortsatte med att göra egna låtar, skrev revytexter, satte upp revyer ...

– Jag var den här lilla tösen som alltid ville ta ton. Mina föräldrar hade bonnagård i Hyllstofta och när vi ungdomar träffades hade jag ofta dragspelet med mig. Då fanns det ingen tv och inte många andra sysselsättningar. Man levde på ett annat sätt.

– När jag sedan fick egna barn upptäckte jag till min stora glädje att Karin och Krister tyckte precis likadant, om att spela och sjunga för andra. Karin var till exempel med i ”Småstad” och ”Glada 27:an” på tv. Krister vann som femåring riksfinalen av ”Nya ansikten” i Stockholm och fick vara med i tv.

– Egen tv-debut med egen låt gjorde jag i programmet ”Gonggongen” som sändes från Umeå. Där sjöng jag ”Körskolan”.

–  Det ovaliga är att även när barnen är vuxna så har vi fortsatt som grupp. Vi har fortsatt spela, sjunger och uppträder tillsammans på kalas, fester, jubileer, festivaler, sjukhem ...

2 Wrambjer

– Namnet tog vi när vi flyttade till Västra Vram vid Tollarp 1970. Vi ville ha ett namn precis som många andra grupper när vi var ute. Det blev Wrambjers eller Familjen Wrambjer, och samtidigt vårt nya familjenamn i stället för Gehander när vi bodde i Kristianstad.

3 Café 21

– Jag fick veta att det var till salu och min dröm har alltid varit att ha ett musikkafé. Jag ville ha närkontakt med publiken, spexa och roa folk på ett lättsamt och roligt sätt. När vi öppnade 1984 var det inte många i Tyringe som visste vilka vi var, vi började med lite underhållning på söndagar och bussarna hittade hit.

– Det stora genombrottet kom när vi varit gäster i SVT:s ”Café Norrköping” 1989. Bussbolagen blev som galna, kom även om de inte bokat. Vi byggde till med scen och plats för över hundra personer. Vi fick engagemang både i och utanför Sverige, bland annat USA och Rhodos, och kontakter som vi haft nytta av när vi gör egna program i kaféet och ute i trädgården på sommaren.

4 Åparken

– Kan du tänka dig att det blir tjugonde sommaren i år. Tidigare hade vi lett allsång i hembygdsparken i Hässleholm ett par somrar, men när det lades ner ville en Tyringehandlare att vi skulle göra något här. På premiären kom det några hundra och vi körde ett program rätt upp och ner, men vilken succé allsångskvällarna sedan blivit.

– Nu kommer det flera tusen en kväll. Då får man nytta av kontakterna precis som på kaféet. Jag nämner ingen för alla är duktiga på sitt. Vi blandar kändisar med lokala förmågor. Karin och jag leder programmet och Krister har hand om husbandet.

– Men det hade inte varit möjligt med dessa allsångskvällar om inte godhjärtade affärer som sponsrat och ställt upp med vinster som lottas ut på allsångshäftena. Det finns ingen möjlighet att inhägna området och ta entré.

5 Hässleholms kulturpris

– När jag fick det blev jag chockad men jättelycklig. En uppskattning för ser man tillbaka är det ganska mycket man gjort, inte bara i Tyringe. Sedan tror jag också det bidrog att jag tidigare varit fritidsledare för utvecklingsstörda barn och ungdomar och då introducerade sång och musik bland de som gick på Norrängsskolan.